Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flink-Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
Det var just i själfva påskveckan, som Anna
en dag varit nere i bygdén i ett ärende och vid
hemkomsten invid stuguknuten såg ett åkdon och
en häst, som hon tyckte sig känna igen. Gud i
himmelen! Kunde det vara möjligt! Skulle det
verkligen bli vår äfven för henne!
Med klappande hjärta och sviktande knän steg
hon in i stugan och där, just där vid fönstret —.
Kunde hon verkligen tro sina egna ögon? Var det
hennes gamla husmor, den rika Ollas-mor, Anders
egen mor, den stolta, men rättvisa gumman, som
satt där i den låga stugan och nu kom emot henne
och helt rörd tog henne i famn? O Gud, var det
en dröm så låt henne aldrig vakna! Kära, kära mor,
är det verkligen ni själf, som kommer till d.en fattiga
Anna för att be henne bli er sonhustru?
Snyftande af glädje och rörelse låg Anna vid
Ollas-mors bröst, och hon själf kände sig så
förunderligt varm om hjärtat och förvånades ej öfver att ett
par tårar stego upp i ögonen; Flink-mor tog upp
förklädssnibben och far snodde ut så brådt, ty han
påstod sig höra kampen bråka därute vid kärran.
Åh du gamla ärliga själ, det var väl ditt öfverfulla
hjärta som bråkade och du behöfde vara ensam en
stund!
Gud skall veta att det den dagen rådde innerlig
hjärtefröjd i Flink-fars stuga och Ollas-mor hade på
länge ej känt sig så glad och nöjd med sig själf.
Och på aftonen åkte hon hem igen, men nu i sällskap
med den glädjestrålande Anna, som skulle bli kvar
hos henne åtminstone öfver helgen, medan Flink-mor
såg till det lilla pyret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
