- Project Runeberg -  Kärnfolk : sex berättelser från Dalom /
147

(1897) [MARC] Author: Ernst Westerberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smedsborättarn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

147

till den korta rasten förstås — hördes hennes
skallande ljud, som alla måste lyda. Och det var just
detta måste, som i alla tider gjort klockan så
förhatlig, klockan, som eljes hängde där så stum och
oskyldig, utom då rättar Ström högg i repet.

Rättar Ström ja, Smedsbo rattara, det var just
den rätte! Hälst såge jag väl att jag sluppe tala
många ord om honom, men det går naturligtvis inte
an, ty i så fall hade det ju aldrig varit värdt att
jag någonsin satt honom som rubrik här ofvan.

Smedsbo rättar var en undersätsig, axelbred
ungkarl med hårdt utseende och svart helskägg.
Hans små skarpa ögon sågo allt och alla, hans stora
händer kunde både styra plogen och hålla folket i
skräck och hans stöfvelklädda ben tycktes vara
outtröttliga, ty än var han här och än där på de
vidsträckta ägorna, och godset, en utgård till ett i
en grannsocken beläget bruk, förvaltade han med
drift och nit och — som afundsjukan och elakheten
sade — jämväl till sin egen fördel.

Hur det nu var med den saken vill jag inte säga,
men att karlen var hatad af sina underhafvande är
lika visst som att vi småpojkar sprungo med andan
i halsen så fort vi skönjde honom på långt håll. Ty
saken var den att våra samveten inte voro precis
•rena, och därmed hängde på följande sätt tillsammans.

Smedsbo var en stor gård — "herrgård" kallades
den — med många kreatur, hästar, oxar och kor,
och för nötkreaturens räkning odlades mycket rofvor,
och rofvor äro, som väl något hvar vet, söta och
läckra och alltså riktig pojkmat, Yi gjorde ock
täta besök i de vidsträckta rofåkrarne, alltid med
andan i halsen — som man alltid gör, då man be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:29:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karnfolk/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free