Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smedsborättarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
Karlarne voro kaf tysta och höllo stadigt i sitt
offer, kvällen var mörk och ljudet af slagen döfvades
af hö och halm. Det såg just litet illa ut för Smedsbo
rättarn. Men det tycktes hafva varit öfverraskningen,
som helt och hållet bringat honom ur koncepten, ty
knappt hade han emottagit ett halft dussin hårda
slängar förrän han spände sina stålmuskler i
vredesmod, reste sig långsamt först på knä och så på
fötter, fattade sina förvånade och förskräckta
plågoandar vid bröstet en i hvardera handen och slungade
dem med öfvermänsklig styrka emot den lilla
ingången till ladugården, under det att profossen
skyndsamt tog till harvärjan.
"Förbannade pack!" skrek rättar Ström och
begaf sig sedan långsamt och litet mörbultad in till
sig, utan att vidare bry sig om sina motståndare.
Från den betan gick han alltid med en laddad
flckpistol på sig.
Hastigs-Pelle, som deltagit i öfverfallet och ganska
våldsamt tornat mot ladugårdsväggen, tyckte sedan
till sin kamrat:
"Han är allt stark, rättarn! Men nästa gång
bli vi sex och då ta vi’n allt ändå!"
* *
‡
Men nästa gång tycktes låta vänta på sig.
Sommaren gick, slåtter och skörd hade fyllt alla skullar
och lador och ännu hade inte rättarn fått sin ranson.
"Men gömdt är icke glömdt", mente Hastigs-Pelle
och nickade åt sina kamrater, som dagarne i ända
sträfvade och arbetade med att tröska den inbärgade
grödan.
De sex sammansvurne — ty man hade ansett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
