Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smedsborättarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svåra förhållandet, sora nu rådde mellan husbonde
och underhafvande, med säkerhet förändras och
förbättras. Ty att dagligen gå och frukta öfverfall och
kanske vid ett lägligt tillfälle få en yxa eller en
spade i skaUen, det var just ej särdeles angenämt
att tänka sig. Och därhän kunde det gå.
"Förbannadt ändå!" mumlade rättar Ström. Han
vred och vände på saken, men kunde ej komma ifrån
den sanningen att felet till en stor del låg på hans
egen sida. Han ville försöka att göra sitt bästa, ja,
han måste det, och med denna lofhga föresats släckte
han ljuset för att söka hvilan.
Alltså tycktes öfverfallen ej blifva alldeles utan
resultat.
* *
Rättar Ström hade ej sofvit lång stund förrän
han vaknade. Hvad stod väl på? Rummet var ju
nära nog ljust och ett sken böljade och flammade
på väggen midt emot fönstret. Förfärad ilade han
upp och kastade en blick ut i natten under det att
han med ovanlig hast fick på sig några klädesplagg.
Gud i himmelen! Elden var lös! Ja, just där
brann det! Det brann, brann i den gamla ladan, som
dock lyckligtvis var så godt sora tom med undantag
af ett par lass halm. Men huru hade elden kommit
lös där, huru? Ingen människa plägade gå dit och
ändå brann det! Ha!
Smedsbo rättarn störtade halfklädd ut i
höstnatten och snart dånade den skarptungade klockan
från sin upphöjda plats och sände väckelseljuden ut
öfver det sofvande huset och ut öfver den närmaste
bygden, och det töfvade ej länge förrän yrvakna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
