Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smedsborättarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
Han smög sig glad ut i köket till rättarns
hushållerska, som fick vederbörliga order af sin
husbonde.
"Jag tror folket är rent förbannadt!" mumlade
rättar Ström betänksamt. "Hur skall väl detta gå?
Det blir olycka på olycka, det är alltihop det! Och
de arma uslingarne tänka ej på följderna!"
Han släckte tidigt sitt ljus den kvällen och gick
ut en bakväg samt kom på omvägar och skyddad af
mörkret till den hotade ladan. Här intog han en
lämplig plats, som på samma gång medgaf fri utsikt
framåt gården och skyddade honom för upptäckt.
Det var i slutet af Oktober månad, kvällen var
mörk och stormig, den breda ån brusade och dånade
därnere bakom alarne, som böjdes under blåsten, och
tunga moln betäckte himmelen. Stormen låg ifrån
gården och skulle en olycka inträffa så vore
åtminstone bonings- och öfriga uthus tämligen säkra. Men
olyckan skulle ej få komma, nidingsdådet finge ej
utföras! Därför stod ju han, Ström, här med spända
ögon och öron och spända muskler, just därför stod
han här och väntade och väntade och tiden skred
så förtvifladt långsamt fram. Kanske det hela bara
var ett dåligt skämt, när allt kom omkring!
Rättar Ström spratt till.
Skämt, gyckel? Hm. Det var väl inte omöjligt,
men dock föga troligt, ja, det var inte troligt alls,
det hade han sett på pojkens förskrämda uppsyn;
och just därborta i det djupa diket, som ledde rakt
ner till logbyggnadens ena gafvel, där smög ju en
skugga fram. Där kom alltså mordbrännaren, den
stackars dumma, hämndgiriga varelsen, som tänkte
förstöra husbondens egendom!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
