Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smedsborättarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
Befallningsman Ström var ingen talare, men alla
tyckte att hans ord voro så obegripligt ljufliga att
höra. Och rörda af dagens betydelse, af god mat
och dryck, omringade karlar och kvinnor honom och
tryckte hans händer och önskade honom och hans
unga hustru med det blida ansiktet och det vänliga
leendet allt godt och Hastigs-Pelle snöt sig i sin
blårutiga näsduk och sade högt:
"Ja, våran rättare är allt bra ändå! Fan i det!"
Och så såg han sig helt morskt omkring för
att se om någon skulle våga säga emot.
På aftonen dansades på logen vid det lifvande
ljudet af fiol och klarinett. De gamla och stelbenta
kände sig unga på nytt och svängde sig med ovan
fröjd i dansens hvirflar, den stora blankskurade
kitteln med glögg bars omkring, alla drucko och vordo
glade och Hastigs-Pelle trängde sig fram, slog rattara
kamratlikt på axeln och hviskade halfhögt:
"År befallningsman ond på mig? Jag är ett få
förstås!"
Ja, det var för härligt! Och Smedsbofolket, som
fick allt mera orsak att hålla af sin husbonde och
dennes unga hustru, glömde ej brådt bröllopet på
Smedsbo.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
