Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annat än den Kettlerska borgen, som Petre var med om att
försvara. Det är byggdt af Biron, en af de
kejsarinne-äl-skare, på hvilka Rysslands historia är rik. Vi ha dock
kvar en afbildning af det gamla, sådant det var i det
nordiska krigets tid. Grannskapet till Polen visade sig däri,
att judarne ingingo som ett befolkningselement i städernaj
hvilket ju ingalunda var fallet i de svenska
östersjöprovinserna. — De talrika herregårdarna voro mestadels
bebyggda med långsträckta, ofta halmtäckta envånings trähus.
Så var också förhållandet i Livland: slottet Lais, fastän
försedt med ringmur, erbjöd inga andra bostadslägenheter
än trähusen. — De många praktbyggnader i olika stilarter,
som möta ögat vid en bläddring i Stavenhagens »Baltisches
Album» eller Seraphims »Malerische Ansichten aus
Livland, Estland, Kurland», äro uppförda i senare tider.
Grundmurade hus (»Gemäuerthof» bar namn däraf) funnos ej
många utom ordensslotten. Intet af dessa gamla slott
torde hafva bibehållit sig så oförändradt som Dondangen,
som reser sitt torn och sina vidsträckta murar där borta
på kuriska halfön, medelpunkten i en egovidd af flere
kvadratmil. Det har länge gömt sig för tiden i sina mörka
skogar, i hvilka det växer idegran och murgrön som en
slags symboler för beständigheten.
Men hur enkla än herregårdarna voro till det yttre
(i själfva Polen bodde szlachtan ej annorlunda, de
praktfulla slotten tillhörde magnaterna), så visade dock det inre
samt den talrika tjänarskaran, hästarna och hundarna —
till och med falkar höllos ännu här och där — genast
hvar man befann sig. Just vid denna tiden prålades det
för öfrigt ej så mycket med dyrbarheter. Lewenhaupt
anmärker att kurländarna lagade att de hade icke blott sina
pänningar utan äfven silfver och bästa möbler in salvo.
»Pastoraten», som man här kallar prästgårdarna,
skildes endast genom kyrkans närhet, mindre storlek och
enklare inredning från die Edelhöfe. Vid kyrkan låg ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
