- Project Runeberg -  Karolinska krigares dagböcker jämte andra samtida skrifter / 10. /
VII

(1901-1918) [MARC] With: August Quennerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vet man ej. Men efter den sistnämnda stadens öfvergång
blef han utvexlad mot den saxiske öfversten Goltz och
från vinterkvarteret i Heilsberg 1704 skrifver Carl Xll till
Rehnsköld att Hummerhielm nu är hos honom »lika god
och lustig som tillförene.» Om denna lustighet helt och
fritt uttryckte sig i hans lynne eller i någon mån var
omedveten, får man ej veta. Men tydligen bör utom
befrielsen ur fångenskapen den i vefvan inträffade
befordringen till generalmajor ha inverkat uppmuntrande. Carl
skrifver emellertid också, att han ernår skicka honom till
Rehnsköld eftersom Adelsfanan, som så länge fått reda
sig utan honom, för närvarande hörde till dennes armé.
Och mycket riktigt antecknar Rehnsköld, att Hummerhielm
den 8 Juni 1704 anlände under konvoj af 50 knektar.
Sedan gör han tjänst vid dennes armé och omtalas
emellanåt på journalernas blad. Det var visserligen ej saxarna,
som betett sig gement emot honom, men till rättvisans
allmänna gång hörde äfven deras nederlag och både vid
Punitz och Fraustadt har H. kämpat. Visserligen påstår
Cederhielm, att vid sistnämnde tillfälle, där han förde
kavalleriets venstra flygel, någon anledning till anmärkning
förekommit, men denna har säkerligen ej gällt bristande tapperhet.

År 1705 upphöjdes han i friherrligt stånd; hummern
i blått fält blef tillökad med svarta gripar och sneda
silf-verband och det är naturligtvis detta vapen hvarom vi
läsa, att det i Saxen målades på vagnsdörrarna, kanske
som ett alliansvapen med fruns flygande (eller om man
skall vara riktigt noga: blott lyftande) häger bredvid. Hon
— d. v. s. den sista — hette Katarina Margaretha
Häger-flycht. Den första hade hetat Anna Barbara v. Siegroth
och var i ett tidigare gifte med en sin namnfrände moder
till de tappra karolinerna Hans Fredrik och Gustaf Henrik
v. Siegroth. Båda styfsönerna voro med på det parti vid
Dersuniski, där det gick så illa för Hummerhielm. Den
förstnämnde stupade, men Gustaf Henrik försvarade sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 23:46:07 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/karolikrig/10/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free