- Project Runeberg -  Karolinska krigares dagböcker jämte andra samtida skrifter / 12. /
IV

(1901-1918) [MARC] With: August Quennerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det både från polsk och svensk sida formulerades: att hålla
republiken utanför tvisten — ingen från början oförsonlig
motsats; men Carls formulering var positiv, polackarnas
negativ och undvikande, som alltid innebär en påtaglig
svaghet. Den inbjöd så att säga till pressning och
lyckades denna, så skulle det återverka åt alla håll.

En improviserad fred i viss likhet med den, som i
Traventhal skapades med Danmark, kanske utan Carls inre
gillande, men med hans nödtvungna godtagande, — skulle
på denna högviktiga skådeplats egentligen ha lemnat allt
i ovisshet. Carl XII skall därföre förefalla oss mera
företänksam än de gamla kloka rådgifvare, med hvilka man
nödvändigt vill ha oss att sympatisera.[1] Deras råd kunde
varit goda, om han efter med August sluten fred blott haft att
i ro återvända till Stockholm, sedan han förbättrat
fästningsverken i Riga och Dynamynde samt förstärkt garnisonerna.

Som antydt, borde det ha varit en s. k. ädelmodig
fred, en fred utan annexioner eller tyngande skadestånd.
Med ett ord: en sådan hvartill förhållandena eljest på intet
sätt gåfvo anledning. Polackarne voro ju till en början så
ömtåliga att de ej ens ville medgifva Carl XII rätt att behålla
det i Dynamynde och Birsen eröfrade artilleriet, emedan
August förut »skänkt» det till republiken, och freden borde
ej heller hos denne kvarlemna några hämndetankar. Ty
detta var ett villkor för att Carl med relativ trygghet kunde
vända sig mot Ryssland, eftersom det tyvärr var alldeles
uteslutet att han i ro kunde återvända till Stockholm. Kanske


[1] Bengt Oxenstiernas framtidsblick var ej skarpare än att han
1697 utlät sig att det var bättre om August lyckades behålla polska
kronan än om en annan finge den, som man ej kunde lita på.
Kanslipresidenten visste väl då åtskilligt om August, men han visste ännu
bättre att det just var på dennes initiativ som det underhandlades i
Stockholm om ett förbund mellan Sverige och Polen. Dessa
underhandlingar, som sedan fortsattes i Warschau, fingo sin afslutning —
genom öfverfallet på Riga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 23:46:32 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/karolikrig/12/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free