- Project Runeberg -  Karolinska krigares dagböcker jämte andra samtida skrifter / 12. /
VII

(1901-1918) [MARC] With: August Quennerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konsekvenserna å ömse sidor dragas ut och afsätta sina
historiska resultat. Från att ha varit en tongifvande
ledamot i förbundet (Birsen!) blir August alltmera beroende af
rysk hjälp, med de följder detta senare fick för Polen.
Härför kan emellertid ej Carl XII göras ansvarig, — det är att
börja med endast måttet på hans framgångar! — utan
ensamt Augusts frivola statskonst, och Carl ämnade ju alldeles
tillstoppa den hjälpkällan.

Carl XII:s ihärdighet och beständiga fasthållande af
sina planer rubriceras vanligen i populärhistoriska skrifter
såsom envishet. Ja, Hannibal var envis, Fredrik II af
Preussen och många onämnda likaså. Om rådgifvarne efteråt
fått ett skimmer af framsynthet öfver sig, så var denna
blott pessimismens, under det han besatt ungdomens,
friskhetens och kraftens optimism samt dess naturliga tro
på lyckan. För öfrigt lät han, så ung han var, ej lura sig
på människorna mera än de, snarare mindre. Med intuitiv
skarpsynthet — ty lifserfarenhet kunde ännu knappt ha
lärt honom det — skiljde han lätt på sak och hvad han
kallade »komplimenter.» Han visste — för att här begagna
ord, som ligga fjärran från dylika — att rackare voro
rac-kare och förblefvo så, under det hans omgifning synes ha
trott på möjligheten af en omvändelse. Sådant händer
lyckligtvis nog i privata kretsar, men icke, det man vet, i
politiska. Där låter nämligen äfven ett dåligt underlag
billigt nog förgylla sig. Och hvad konung August
beträffar (som faktiskt, efter hvad man vet, var intresserad i
guldmakarekonst och gynnnade dess adepter) så var han
en mycket drifven förgyllare.[1]

Dock — när vi lägga ihop böckerna, i hvilka


[1] Sannolikt skall den för öfrigt mycket välvillige anmälaren af
banden VI—XI af K. Kr. D. i Historisk Tidskrift 1917 anse sig genom
dylika uttalanden ha fått nytt vatten på sin kvarn, då han om mina
förord säger att de kanske någon gång äro väl personligt färgade. Jag
vågar blott hoppas att färgen är tvättäkta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:32:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karolikrig/12/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free