Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
händelserna, eller kanske bör jag säga skickelserna, stå skrifna, så
må allt verka på oss med känslan af historiens väldiga tragik.
Det lönar sig ej att processa med historien; den höga
damen inställer sig ej inför våra domstolar, utan pekar blott
tyst på sin fullmakt.
Icke minst svenska historieskrifvare ha — samtidigt
med att de obehörigt underskattat konung August, som
var långt farligare än de föreställa sig — liksom täflat att
upphöja tsar Peters klara verklighetssinne och djupa
förutseende, en berömmelse som gerna följer den, som har
lyckan med sig. Det har skett, så att säga på Carl XII:s
bekostnad, liksom Ryssland blef mäktigt på Sveriges, senare
Polens och Turkiets. Vi förtryta rättvisligen båda
delarne, fast vi eljest ej missunna Peter den berömmelse han
kan ha förtjänat, men som säkert ligger ett eller annat plan
lägre än den han fått.[1] Klarligen kunde Carl XII efter
Altranstädt eller förr fått fred med Ryssland, visserligen på
bekostnad af Ingermanland med Nevan, samt besparat sig
själf Poltava och Perevolotjna, men förutsatt att en sådan
tanke hade kunnat falla honom in, så hade han därmed ej
besparat Sverige en slutlig förlust af dess Östersjövälde.
Ryssland har stått som ett fatum, ett evigt hot för alla
grannar och sin rofdjursnatur har det ej fått inplantad
först af Peter. Det har liksom tärts af evig jordhunger,
och det är i naturen just magarna och ej blott tänder, klor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
