- Project Runeberg -  Karolinska krigares dagböcker jämte andra samtida skrifter / 12. /
LVII

(1901-1918) [MARC] With: August Quennerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LVII

en stor krökning vägen åt söder och sydvest. Den är 1886
km. lång med ett djup växlande mellan 3 — 20 m. Segelbar
i nästan hela sin sträckning samt utan forsar och fall. Med
rätta heter hon »den hvita», ty Linnés olycklige lärjunge
I. P. Falk *) anmärker att hennes hvita vatten —
naturligtvis af uppslamningar — kan urskiljas en sträcka i den
uppslukande Volga.

Nu för tiden är det lifligt nog vid Kamas stränder af
de många skeppsvarf o. s. v., som finnas där på grund af
flodens betydelse som transportväg för sibiriska produkter..
Men på Karolinernas tid var det annorlunda. Naturligtvis
funnos äfven då vid stränderna här och där en stad,
kloster och byar. Men långa sträckor var det, som Kagg
uttrycker sig, bara ödemark. Låt oss ge ordet en fylligare
klang: furbekrönta höjder och djupa susande skogar, hvarom
hosstående teckning af en rysk konstnär — och hämtad ur
Roskoschnys Ryssland — kan ge en föreställning.
Öde-marksstämningen är ej heller tyngre än att den ger sig luft
i taltrastens vidt ljudande toner, när aftonsolen färgar
furustammarna röda. Och är det tidigare på dagen, så gör
sommarskyn, som seglar så högt öfver skogstopparna, sitt
till att göra sinnet lättare. För resten kuttra ringdufvorna
så hemlikt därinne i skogen. Det är samma ringdufvor,
som läsaren kanske ofta sett när Augustidagen lidit ett
stycke på eftermiddagen från närbelägna skogsbackar sprida
sig på de afmejade åkrarna för att plocka korn, men som
med klatschande vingslag försvinna när någon närmar sig.
Och om de än bo i Ryssland, ha de behållit sina hjärtan
fria och äro alls inte några ryssar, utan endast och allenast
naturens vilda barn.

Så förhåller det sig med »ödemarken». — På bilden
ser man för öfrigt en flodbåt eller »struss», just en sådan
som karolinerna färdades på. Hvad det är för berggrund

’) Se om honom förordet till del. VII.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:32:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karolikrig/12/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free