Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till den framför porten underhandlande Stenbock,
tillropande honom ett otåligt, Nå är Ni inte inne än? Därpå
går han själf fram till porten, bultar på och ropar: öppna
edra hundsfottar! Det där förstodo de sannolikt ej,
anmärker berättaren. Åtminstone borde de ha varit för
stur-ska att förstå det, ty Krakau hade förnämsta platsen bland
republikens städer och dess kastellan hade rang bland
wojewoderna och var till och med förste världslige
senator.
Adlerfeld anmärker att polackarne, förmodligen i
betraktande af den snöpliga utgången, ogillade Wielopolskis
uppförande. Antingen skulle han brukat sina kanoner
eller höfligt öppnat porten vid första anmaning.
När längre fram en natt elden kom lös i det
präktiga slottet och en del däraf brann upp, så har tydligen
omgifningen fäst sig vid ett ord Carl fälde då han, efter
att en stund ha stått och tyst sett på branden, åter gick
till hvila: transeat cum ceteris! Vi skola ej försöka gissa
hans tankar, ännu mindre lägga in i orden mera än som
behöfs. Men säkert är, att när under de följande åren
branden härjade den polska statsbyggnaden (och detta
visserligen till en del genom Carls eget förvållande) så
har han gjort sitt bästa att få elden släckt och att rädda
hvad räddas kunde. Det skulle kanske ha gått åtminstone
något bättre, om August varit en människa med en smula
hjärta för det land, i hvilket han hade intrigerat sig in.
Man får af dagboksförfattarens skildring ett lifligt
intryck af den själfkänsla, som naturligt nog fyllde den unge
segraren i ryktbara strider inför dessa polska adelsherrar,
som trädde inför honom med käckt uppvridna mustascher,
utstyrda i sobelbrämade och guldtränsade paradkontuzsar
med fjäderprydda mössor och juvelbesatta sabelfästen samt
talade stora ord. Vanda vid latinskt orerande manade de
nu denne mycket unge främmande konung från norden,
som stod där i den enkla krigardräkten, men för öfrigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
