Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - LÖJTNANT JOACHIM MATTHIÆ LYTHS DAGBOK 1703—1722
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNO 1709.
Så gäcka ej med Gud, si! siutton hundra nie
Wargungar miölk ock blod af lamsens spenar dia,
När herden borto är ock fåren gå i bet,
Där wattnet bittert är ock födan en förtret.
ANNO 1710.
Befall nu Gud tin wäg, wid sjutton hundra tie
Går döden öfwer tig med hårdaste sin lie;
Likkistan blifwer dyr, ock liket tigger mull,
Ty kyrkio-jorden är med döda kroppar full.
ANNO 1711.
Än frucktas mer än ondt, ty siutton hundra ellfwa,
Tu rådlös går, ej wet, hwart ut din sak skall wälfwa,
Dock går i mörkan natt din glädie sol för dig,
Fast månan wäxelfull kann snart förbyta sig.
ANNO 1712.
Nu brister af stor nåd din himla faders hiärta,
Som nådigst lindra will din jämmerfulla smärta;
Din glädie harpa hörs år siutton hundra tålf,
Med lust gå tina barn för tig i dantz på gålf.
ANNO 1713.
Dock i din frögde dantz, om nu din sorg framträder,
Så sträcker sig, fast du om glädien liufligt qwäder.
Ty siutton sex med siu, tå kommer ett stort töö,
Som blottar det med blygd, man giömt i blötan snö.
ANNO 1714.
År fiorton ser du med ett tusend ock siu hundra,
Nytt folck i landet gå, hwar öfwer man må undra;
Det löper tyst ock snält med limstång af ock an,
Att swärta redligt folk det endast lärt ock kan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
