Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - BIHANG. SLUTET AF A. L. LEWENHAUPTS REDOGÖRELSE. EJ TRYCKT I UPPLAGAN AF 1757. JÄMTE BILAGOR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin parole att få gå till wår nådigste Konung kom han en
morgon till mig såijandes: H:r general, iag går till
Konungen, säijen mig huru alt wid Nipern år passerat, att
iag må kunna gifwa Hans Maj:t raport derom. Jag
swa-rade: giårna, och formålte huru alt tillgångit war, om
hwilc-ket han ock kunde fråga alla de andre, bediandes derjåmte
att han som en åhrlig man alt Hans Maj:t troligen berätta
wille. Han lofwade sådant att giöra och frågade, på hwad
sätt Syltman till fienden öfwerkommen war. Jag swarade,
att iag det sielf intet kunde weta huruledes han igenom
wåre förposter till fienden hade kunnat igenom komma.
Generalmajor Mejerfelt sade: han lårer wist med en tambour
af wårt folck wara öfwerkommen, ty så hafwer iag hördt.
Härtill sade iag: det kan intet wara möijeligit; ty hwem
skulle hafwa gifwit honom den utan mine expresse
ordres? Hwartill åter Mejerfelt sade: om H:r generalen
frågar Öfwerstelieutnant Trautvetter lårer han snart få weta
hwem tamburen gifwit; ty han har sagt mig det. Jag
frågade hwarest han war at finna, och då gen. majoren
swarade: wid Printz Mentschikows tålt, stege wij bägge
upp och fölgdes dijt. Här fant iag honom efter något
letande änteligen igen, ropade honom till oss bägge och
frågade: H:r Öfwerstlieutnant Trautfetter wet J om Syltman
är med en af wåre tamburer till fienden öfwerkommen?
Det han med Ja beswarade. Jag frågade åter, hwem
honom tamburen gifwit hade och igenom hwilckens
ordres? Då han mig swarade, at han sielf det hade giordt
och igenom mine undfångne ordres. Man kan wäl tänckia
att iag intet annat kunde än bli mycket bestörter, till att
höra en sådan grof osanning mig säijas uthi ansichtet,
swarade dock sachtmodeligen: H:r öfwerstlieutnant
be-täncken eder hwad J säijen; jag will wäl troo att Syltman
kan hafwa sagt eder att sådant mine ordres woro, sedan
han på sin begiäran afslag hoos mig fått hade. Men iag
kan förbanna mig uppå, att iag aldrig hwarcken munteli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
