Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stack i hvarje ögonblick. Tio versrader ha också ej tyckts
honom för mycket. Äfven den tålmodige v. Wreech har
några ord om eländet. Mot de vanliga ryska insektplågorna
(ingen kort entomologisk lista det!) voro fångarna vid detta
laget naturligtvis längesedan härdade.
Man fick nu från Katarinaklostret på en besvärlig
landsväg med »dyngkärror» (Pihlström) frakta sig öfver den i
det föregående nämda vattendelaren eller landhöjden för att
nå Kamas floddal. Ett litet tillflöde till denna flod, Wolnitza,
gaf emellertid tillfälle att lemna kärrorna och stiga på
småbåtar. På Kama gick så färden på strussar fort nog. Kama
rinner häruppe genom ödsliga skogar och moras, »där bara
skälmar bodde». Själf växer floden, oberörd af
strandbyggares ondska, allt mäktigare och större, lugn banande
sig väg under furbekrönta höjder. I början af färden
passeras staden Kaigorod (»ovettig vojvod»), nästan den
nordligaste punkten på resan, o. 60c N. B. — alltså St.
Petersburgs eller Uppsalas latitud — och färden går så vidare
till staden Solikamski, som dock ej är belägen vid själfva
hufvudfloden, utan några kilometer längre in vid ett
tillflöde, Ussolka. I Solikamski, berömdt för sina saliner och
för öfrigt så ofta nämdt hos karolinerna, sade man Kama
och snart äfven Europa farväl, för att till fots eller ridande,
»som västgötar på klöfvet», anträda färden öfver Urals
»pass». Trots Pihlströms ringaktande anmärkning var det
de bättre lottade som redo; de fattigare togo häldre litet
pengar af de skjutsskyldige i stället för hästar och fingo
så en styfver att hushålla på. Annars var kommendanten
i Solikamski hyggligare än voivoden i Kaigorod och
försträckte behöfvande något penningar på framtida
återbetalning från Moskva.
Ett tämligt stycke i söder om karolinernas väg går
numera, på o. 350 meters höjd, den Sibiriska järnvägen
fram öfver Ural. Men äfven något nordligare gör Ural
ingalunda intrycket af en bergskedja, snarare af ett system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
