Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
breda, terassformiga åsar med svag stigning på den
europeiska sidan; åt Asien till äro branterna märkbarare. Togs
vägen ännu mera nordligt, så kunde man emellertid på
vänster hand, vid klart väder se Kontschakovs 1,595 mt.
höga kala topp. Den vanliga vägen gick genom skog,
omväxlande med moras i sänkorna mellan höjderna. Skogen
utgöres af lärkträd och gran; här möttes också svenskarnas
ögon af de präktiga sibiriska »cedrarna» d. v. s.
Cembra-tallarna. För den som kom från Wolgas flodsystem voro
de en ny syn; annars möta de redan i det nordryska
skogsbältet. Vanda vid krigets hårda ljud, märkte vandrarne
förmodligen ej, att suset i dessa furor låter annorlunda än i
våra svenska — det hviskas liksom med en mjukare tunga.
Soblarna, som då för tiden funnos redan här, höllo sig
förstås gömda. Men ryssarna, som väl visste hvilket
präktigt medel de hade i de dyrbara skinnen att förvärfva
vänskap, bland andra hos pascharna i Turkiet, sökte nog upp
de skygga djuren. Wogulitserna, som här i skogarnas och
hedendomens mörker dyrkade själfve satan (scheidan), voro
ypperliga fångstmän och anskaffare. — Ett ljusare minne
af färden och på samma gång en hälsning från Europa i
Asien, fick den, som brydde sig om att plocka de vackra
fjädernejlikorna, Dianthus superbus, vid vägkanten. Det
borde Mallien som skåning ha gjort, ty de växa i hans
barndomstrakter och nu stodo de, doftande i aftonstunder,
talrikt här i närheten af Werchoturje.
Nedkomna till denna stad på asiatiska sidan kunde
vandrarne oförhappandes få höra svenska talas i olika
provinsdialekter - det var svenska soldater, som arbetade i
koppargrufvorna. Nikita Demidov, som han nu hette,
vapensmeden från Tula, hade af Peter fått tillstånd att
tillgodogöra sig Urals kopparrikedom. Guldet låg ännu och
väntade, ädelstenarna desslikes. I Werchoturje fingo
fångarna åter stiga i båtar eller på flottar. Ty härifrån hade
man sammanhängande flodväg, först på Tura, förbi staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
