Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»storhetstid» begrofs vid Poltava. Platsens stora rykte
hvilar delvis på en historisk skoldogm. Må Peter den store
i sin höjda stämning, när han behållit det i förväg
sorgfälligt befästade fältet mot svenskarna — ty inte tordes han,
trots öfverlägsenheten kämpa mot dem utan stöd af
vidsträckta fältverk - och nu såg Rehnsköld, Piper m. fl.
framför sig som fångar, i sin höjda stämning ha skrifvit
hvad han vill om betydelsen af segern. Det tycks
visserligen för oss som ett profetiskt ord; förhållandena ha ju
efteråt sagt ja därtill, förmodligen ej utan vår egen skuld,
men profeten själf var ganska osäker på värdet af sin
förutsägelse ett par år senare vid floden Prut. Där fick han
i själsångest känna hvad hans »broder Carl» kunde laga
till åt honom och det var en alldeles opåräknad tur att det
fanns en så enfaldig (eller egennyttig) turkisk storvisir som
Mehemed vedhuggaren*).
Det har vidare betraktats som ett historiskt axiom
-ty eljest skulle Poltavadogmen ej kunnat uppehållas - att
Perevolotjna, där den egentliga »segern» vanns, var den
oundvikliga följden af Poltava. Det är naturligtvis alltid
svårt att efter så lång tid afgöra hvad som under gifna
förhållanden är oundvikligt eller ej, bland annat därför, att
de s. k. gifna förhållandena inte alltid äro så »gifna» som
man tror, utan efteråt mer eller mindre uppkonstruerade
eller tillrättalagda; och vidare ha här motiv och stämningar
medverkat, som numera äro för oss oåtkomliga. Ibland
*) Storvisiren, som Poniatowski skildrar som en uppblåst,
enfaldig och harhjärtad människa — hvilket torde komma tämligen nära
sanningen bär naturligtvis det historiska ansvaret, men annars voro
janitscharagan, Jussuf pascha samt framför allt Osman Kihaja (och
Omar effendi) de verkliga tillskyndarne. De voro inte dumma, endast
vanliga skälmar. Janitscharagan blef, för sitt befäls skull, upphöjd till
storvisir och efter ett år strypt; de två sistnämda herrarnas hufvuden
hade, några månader tidigare, varit utstälda framför seraljporten.
Folkmeningen nöjde sig ej med mindre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
