Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiderna, som tyvärr ofta gifvit dem sin karaktär, var icke
något nytt inplanteradt utan gammalt ogräs, som nu hastigt
bredde sig, därföre att det ej längre fanns en tuktande
hand. Det lefver än i dag, som en direkt afkomling ur
storhetstiden, naturligtvis i modifierade formationer, ty den
politiskt-historiska artbildningen erbjuder många analogier
med den naturhistoriska. Inte underligt det. Men dylika
betraktelser ha ej sin plats här. Jag vill blott till en
afslutning påpeka det konstgjorda i en historisk åskådning,
som uppställer det svenska folkets storhet som en
motsättning till eller en ersättning för ledarens, som man, så långt
det går, förringar. Det offervilliga, tålmodiga svenska
folket, de dödsföraktande karolinerna få allt det beröm de
förtjena; om Carl själf har man länge haft mindre godt att
säga. Kanske tål det någon liten afprutning äfven på det
första hållet. När det med rätta förbjudes oss att idealisera
Carl XII, utan vi hänvisas till att i det förflutnas dunkel
uppleta hans sanna drag och innersta tankar, hvilket med
en så förtegen och litet öppenhjärtig personlighet blir ett
mödosamt arbete — så låt oss i rättvisans namn inte
idealisera någonting annat. Vi veta ej så säkert hur tåligt
fördragande det svenska folket i verkligheten var; det hölls i
tvång af stränga och fasta ordningar och stadgar, som ju
utan tvifvel underhjälptes af den ärfda vördnaden. Hvad
»karolinerna» beträffar (utg. hoppas kunna vara någorlunda
friad från beskyllningen att vilja nedsätta dem, då han
endast gör dem delaktiga af mänsklig skröplighet) så voro
de, sig själfva lemnade, emellanåt ganska rådvilla och
försagda och detta i mycket afgörande lägen; de voro ej ens
alltid »tappra», då de ej stredo under Carls omedelbara
ledning. Poltava ger i ett eller annat af slagets skeden bevis
därpå. Hur konfyst det efter Carls död gick till vid
återtåget från Fredrikshall, är nogsamt kändt. Detta återtåg
höll en dålig takt till en präktig Marcia funebre sulla morte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
