Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRE LEGATIONSPREDIKANTEN VID SVENSKA BESKICKNINGEN I KONSTANTINOPEL SVEN AGRELLS DAGBOK 1707—1713.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deles slags dyrbart silkestyg, som giörs i Persien och
drages allenast af regerande herrar här i Österländerna; denne
war fodrat med dyrbarste zabbel. Thronen war som een
lijten säng giord, öf:r alt med ädlaste steenar besatt af
alla-handa sorter, och täcket eller dynan under Sultanen mecf
skiönaste orientaliske pärlor borderat. På hans wänstra
sida stodo 2:ne turbanter, intet mindre prächtige änn den
han hade på hufwudet, bak om ett lijtet skrijn, som
ski-ente af ijdel iuveler. På högra handen låg een sabel, hwars
fäste och balja glimrade af clenodier. Gålfwet war belagt
med rödt borderadt attlask af dyrbart uphögdt arbeete.
Wäggarna prunckade med de raraste Chinesiske tapeter,
och på förhängzlet för spijsen war intet annatt att see än
understoore saphirer. Summa: de som inkommo weste intet
hwilka iuveler de mäst skulle undra öf:r eller först beskåda,
besynnerligen betogo de diamanter deras ögon, som
Sultanen hade sielf på bröstet och på hwar finger af bägge
händerna. Snart som H:r Envojen bugat sigh aflade han med
några ord sin compliment på swänska, försäkrandes sin
herres beständiga wänskap med Præfulgida Porta, och hwad
mehr som i hastigheet kunde säjas angående desse tijders
conjuncturer, hwilket alt tolcken tiliförene hade läset öf:r
och nu reciterade, men icke utan räddhoga, ty när een
Graek kommer så wijda att han får tala inn för Sultan sielf
måste han mycket wäll gifwa ackt på sina ord. Keijsaren
swarade intet härpå, utan een Capitschi Baschi tog
credi-tivet med versionen af Secretairen och gaf det åt
Kaima-kam, som wille läggia det på Sultans wänstra sida, men
denne tog det sielf och lade det på den högra jämpte
sabelen; orsaken kan man intet weeta, ty wänstra handen
är lijkwäll ibland detta folcket den förnähmare. Härmed
fördes de åter ut i sådan ordning, att den, som stod närmst
dörren, kom först ut, och altså H:r Envojen sidst. Altså
gingo wij alle wår wäg och fingo i porten wåra kiäppar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
