Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRE LEGATIONSPREDIKANTEN VID SVENSKA BESKICKNINGEN I KONSTANTINOPEL SVEN AGRELLS DAGBOK 1707—1713.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
starckt hufwud att han kunde utan yrlande see den
faselige högden utföre. På sidstone kommo wij till een klyfta,
hwaräst naturen sielf giordt trappor af hwijt och brun
marmor. Där war min wärd, ängelska uhrmakaren, så
utmattat, att iag tänckte han skulle tumla baklänges utföre, men
då han fick håll i mig och sättia sig neder på een af desse
trappor något litet, kom han sig åter före igiän. Änteligen
hinde wij upp till öf:rsta kullen, som war rund och hade
bak om sig een lång rygg, hwarwijd de andra berg hängia,
som sträckia sig 2 dagzreesor wijdare, somligestädes högre
och somligestädz lägre. Klåckan war nu 10 på dagen, och
wij hade från 7, altså 3 tijmar continueriigen arbeetat oss
uppföre, att wij wåre glade få hwijla oss litet. Solen
skiente klart, men icke dess mindre wåre steenarne kalle
som ett nyss afhugget trästycke, så att ingen solenes
wär-kan märcktes på dem. På denne platz war ingen ting
an-natt att see änn några små håhlor i jorden med steenar
besatte, seendes ut som hade de fordom wäret kamrar för
wijdskiepelige Eremiter; doch weet ingen af folcket
omkring detta berget att gifwa någon underrättelse därom.
Icke det ringaste gräss eller grönt synes här, utan allenast
i een håla strax wijd denne kullen, hwaräst watnet, som
flyter från den däruti iiggiande sniön, giör 2 eller 3 alnar
omkring sig några små gröne platzar. Älljest är öf:ralt
små löse, tunne och half-hwijte stenar, jämwäll och fijne
allebaster stycken ibland, och detta är orsaken att denne
kulle synes aldeles täckt med sniö på långt håll, hwilket
och folcket inbillat oss förr änn wij sielfwe kommo upp.
Sant är att alla håler emillan kullarna äro fulle af sniö, men
de kunna intet ses af dem som nedan för äro. Roliget
war att see, huru een 70 åhrs gammal Araber, som ägde
några af de legde hästarna, kom effter oss mycket fortare
änn wij hinde undan honom, skrijkandes på hwarje kulle,
som han kom uppå, och när han änteligen kom upp till
oss, frågade wij honom hwarföre han på sin ålderdom
U 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
