Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRE LEGATIONSPREDIKANTEN VID SVENSKA BESKICKNINGEN I KONSTANTINOPEL SVEN AGRELLS DAGBOK 1707—1713.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
giorde sig sådant omaak? Han swarade: iag har i mine
unge dagar sedt så månge berg i mit fädernesland, så kan
iag icke heller lemna delte obeskådat, effter iag är så när!
Och på det iag må ha något för omaket, will iag taga ett
stycke ijss ned med mig och sälja i Prusa. Det han och
giorde, lastandes på sig så mycket som han kunde bära,
hwarföre han kunde få 4 para eller 6 öre S:mt när han
kom till staden. Icke dessmindre lopp han sedan fortare
änn wij med sin börda. Bak om denne kulle, något litet
österåt, sågo wij een liten siö, hwilken war half öf:r[täckt]
med ijss. När wij här hwijlat 1 tijmarum, och i ett glass
godt wijn druket alla goda wänners skåhl i Europa och
wåre fädernes länder, begåfwo wij oss på nederresan,
tagandes een annan wäg, som war stackotare och brandtare,
men på bredare klippor änn den wij kommo upp. Effter
3/i tijmas gående kommo wij på een liten grön platz,
hwar-äst stenarne wåre tämmeligen warme; och åter effter */2
tijma till een springkiälla med så kalt watn att wij icke
kunde dricka så mycket å gången, som wij welle. Här
swalkade wij oss med detta härlige watn, och förundrade
oss öf:r solenes åtskillige wärckan, som wij förnummet
under 1 och V* tijmas gående, ty nu wäre wij sielfwe warme
och steenarne kiändes och heetare. Nu sågo wij och de
skyer öf:r, som wij på öf:rste spetzen hade under oss; wij
hade och nu de berg jämnhöge med oss, öf:r hwilka wij
förutan hinder kunde see utpå Propontis alt inn till
Con-stantinopel. Klåckan öf:r ett kommo wij till wåra hästar
igiän, då wij strax råkade i träta med häste-karlarna, ty de
wille draga utt tijden, att wij icke skulle komma hem den
dagen, utan nödgas betala dem för een dagh mehr. Men
änteligen, när wij drefwo hårdt på dem, jämwäll och wåre
lanissarer lade sig emillan, så måtte de giöra oss till behagh.
Doch betalte de oss för omaket, ty de förde oss den
wägen som ijsen bärss utföre, hwilken war så elack, att man
måtte förundra sig huru något cre[a]tur, och i synnerheet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
