Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SÅNGER FRÅN SIBIRIEN AF RYTTMÄSTAREN VID N. SKÅNSKA KAVALLERIET GEORG MALLIEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olycklig J som har hwarandra så måst lämnat
Äländig, matt, half död, ja snart förtwiflat med,
För rooffoglar och öhrn samt grymma willdiur led *)
J stället att J Ehr till fäderslandet ämnat.
Ach gifwe Gud det J stådt fast i trona rehna
Att hårda ödet Ehr eij wankelmodig giord,
Så J moth Herren har otålighet läth spord
Att han der af fått skiäl Ehr sin nåd att förmehna.
Neij iag förhoppas, eij Gud har ifrån Ehr tagit
Sin hand och anda god, utan warkunnat sig
Öfwer äländet Ehrt, och frijat nådelig
Ehr Siäl! fast kroppen han har så täks nederslagit.
O I äländige! har J eij kunnat töfwadt
Qwar hoos oss andra och godt till Tobolskij stad,
Wäntet med tålamod, som iag så trolig bad,
Förlossning wår och eij sielf lifwet Er beröfwat!
Men hwad är åth att iag nu såledz der om tahlar?
Hwad som är skedt, det eij att ändra mehra står;
Ehr att hijt kalla iag med min skrifft eij förmår,
Ty är onödigt iag der tijden med förhalar.
Allenast detta iag till ett fahrwähl will nämna
Att Ehr förlust mig rätt till hiertat hafwer gådt,
Hur offta hafwer iag der öfwer ängzlig stådt
*) Såvida härmed skulle syftas på någon fara för de lefvande,
så tillhör den mera diktarfantasien. Skogens potentater björn, varg och
lo var det ej vidare farligt att möta så här på högsommaren. Om
den kretsande örnens skugga plötsligen föll öfver ljungen, så var det
ju ingenting med det. Kusligare och liksom ominösare (ett
fågelskådande från vänster hand) kändes det nog för den rådville vandraren,
när han började släpa på stegen och ej orka längre, att höra korpens
sträfva röst och se honom uppmärksamt följa sig samt själf ta mark
hvar gäng han lade sig ner — slutligen för att ej stå upp mera. Då
var den svarte tillreds och generade sig ej.
Men lifvet är annars ej (ens i en tolfmila skog) så farligt som
man tror. Då skulle människorna dö mycket fortare än de göra.
Farligt blir det egentligen först när energierna tryta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
