Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SÅNGER FRÅN SIBIRIEN AF RYTTMÄSTAREN VID N. SKÅNSKA KAVALLERIET GEORG MALLIEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utj det slätta stånd som wij för tijden wistas
Har hwar och en uthlagt effter dess willkor! sij
En ringa penning! fast den illa kunna mistas
Af en dels pungar, som war mycket Iijtet ij.
Derföre några och i förston der moth prutha
Och förebahr att det omöijeliget war
Ett så wijdlöfftigt wärk begynna eller sluta
Med så fåå rubell, som de samman skutit har.
Lijkwähl har Herren Gud det lidzla så wälsignat
Att de grundwahlen kun’ derföre lägga an.
När somblig åter såg det så widt war begynnat,
Giöra förskått dertill, sig genast en infann.
Att det nu ändtlig har till den fullbordan hunnit
Så wij Gudztiensten kan deri förrätta wähl.
Den största dhelen har deraf stor hugnat funnit
På så beqwämligt sätt få betha där sin själ.
Jag för mig säija kan, att hiertat sig rätt frögda
När som iag presten feck för altaret see stå;
Och tror många med mig der öfwer äro nögda
Att wij wår bön derij hwar dag upoffra fåå.
Hälst wij nu så lång tijd den glädje intet niutit
Hört mässas eller sedt någon prädijkestohl,
namn) sveko sin uppgift, blefvo ryssar och öfvergingo till grekiska
läran. Man undrar då mindre på att åtskilliga officerare (ej af v.
Wreechs själsförvandter) följt föredömet. Ibland har kärleken till ryska
flickor varit förföraren. —
Kyrkan var emellertid ej färdig med detsamma, ty först i Mars
1714 blef läktaren uppförd. Hvad som blef af henne, sedan svenskarne
lemnat staden, är obekant. Allt var där nu åter Moskovitiskt — utom
de döda på den öfvergifna kyrkogården — samt de lefvande (hoppas
man) svenska samvetsaggen hos de kvarlemnade affällingarna.
Ennes uppräknar o. 115 officerare och vederlikar som dött i
Tobolsk. Sannolikt var antalet snarast större, äfven om E. skulle råkat
förlägga till Tobolsk fångar, som vistats annorstädes. — Dessutom dogo
där flere officersfruar och barn m. fl.
En och annan af de svenska officerarne hvilade afsides från de
andra såsom själfmördare. Lifvet hade känts för tungt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
