Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hand. Hvad hade han sedan själf i Polen att göra? Hvad
skulle Carl göra där sedan? På hvilken väg annars skulle
han kunna komma hem vid denna tid? Carl blef
följaktligen kvar, där han var, och där han måste förblifva. All
vår sympati för en sådan människa som Stenbock kan
dock ej skymma för oss, att han knappast handlat med
frimodigt samvete, och därom vittna också många af hans
egna ord. Nordberg, Lönbom, Annerstedt — alla röra de
sig med behörig försiktighet kring det kitsliga ämnet. Ingen
af dem har heller tänkt sig in i Carls så ytterst prekära
ställning i Turkiet.
Stenbock var ingen politiker och när han likvisst nu
försökte sig åt det hållet, drog han det kortare strået.
Något annat var knappt att vänta med sådana motspelare,
för att inte begagna uttrycket falskspelare, som August och
Flemming. Stenbock hade för mycken eld i hjärtat för att
ha tillräcklig kyla i förståndet — utom på slagfältet förstås
och han bör därföre helst ses i striden. Såvida man ej
föredrar att se honom som manare, uppmuntrare och
organisatör, ty det är också en präktig syn. Carl XII, som
nogsamt kände Stenbocks gåfvor — han hade visserligen
förut, i Danzig, begagnat honom som underhandlare, men
han stod då själf i närheten och kunde ge hans
öfvertal-ningsgåfvor det tillbörliga eftertrycket — hade visserligen
nu hänvisat honom till en politisk rådgifvare, slug nog för
resten, men när han emellanåt lydde honom, skedde det
mest till hans egen äras förminskning. Mauritz Wellingk
var också genast på det klara med hvad Carl XII skulle
tycka om den vapenhvila Stenbock ingått med fienden och
om Stanislaus’ vandrande-riddare-irrfärd till Bender. En
stund (d. 10 Nov.) hade Stenbock varit betänkt på en
rörelse, som skulle gjort den blifvande valplatsen till en
helt annan än Gadebusch och de slagna (hoppas man)
till helt andra. — Det lär ha varit Flemming, som sörjde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
