Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det kan ju inte hjälpas att generationerna är olika. Min dotter är så
ruschig. Visst är hon ordentlig; det har hon hemifrån. Vi var alltid
mycket noga. Det minns nog Georg. Min hustru ville liksom alltid
undervisa. Jag kommer ihåg när Georg var hemma hos oss en gång.
Det var just som vi flyttat ut mot Långedrag och villan var helt ny.
Georg kan inte ha varit så gammal. Efter maten gick Georg fram för
att tacka. Tack så mycket för maten tant, sade Georg. Men min
hustru sade: hos oss brukar vi inte ta i hand när vi tackar för maten!
Hon var liksom sådär undervisande hela tiden. Hon menade inget
ont med det. Men det är kanske därför som min dotter blivit så
ruschig i stället. Det brukar ju gå sådär i sicksack. Så är det väl lite
svårare på många sätt numera också. Det är inte lätt att hålla
ordning på ett så stort hus. De har ju också bara en enda hemhjälp
som kommer till och från. De har inte haft något hembiträde sedan
barnen var helt små. Jag känner faktiskt inte någon bland oss som
haft råd att hålla sig med ett riktigt hembiträde sedan femtiotalet.
Så nog får min dotter slita allt. Och hennes man är en riktig slarver.
Han vandrar rakt in i huset med galoscherna på så det blir stora,
våta spår efter honom. Och han släpper ytterkläder och allt precis var
det faller sig. Han är ju uppfostrad i ett stort hus med många pigor
och Donalds var ju också alltid lite bohemiska av sig. Du släpper då
allt precis som skiten ur stjärten, brukar min dotter säga. Hon har
ett så frankt sätt. Men det tycker inte hans mor om. Hon har aldrig
tålt att någon annan sagt ett ont ord till honom. Hon har ju egen
nyckel till huset och brukar komma mest som varje dag. Det är ju
hon som gett dem huset också. Hon är så förtjust i sina barnbarn
också. När den äldsta fyllde femton år gjorde hon en donation. Hon
fonderade femtiotusen åt honom. Handelsbankens notariatavdelning
sköter pengarna och han får röra kapitalet först när han fyller
tjugofem. Men avkastningen får han förstås. Sålänge han bor hemma är
det hans far som tar hand om den. Hon gjorde likadant för den
yngre sedan när han fyllde femton. Min dotter tyckte inte om det
där. Men gumman sade att hon gjorde vad hon ville med sina
pengar och att min dotter inte skulle klaga så länge pengarna
stannade inom familjen. Hon sitter i orubbat bo och frisk är hon. Hon
och Donald hade inbördes testamente och min svärson har inte fått
ut laglotten efter sin far ännu. Men hon gav dem huset när han
slutade med det där FNL-andet. Så nu kommer hon varje dag. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
