Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett sådant här tillfälle. Tycker inte Georg det? Det måste ju vara
många som oroar sig nu.
— Nej, det gäller inte bara privatlivet. Jag har faktiskt tänkt
mycket på detta under senare år. Det är så ohyggligt med de många
som svälter i Afrika och i Bangla Desh och i Sydamerika och
överallt. I tidningarna står det ju hela tiden om att folk kommer in till
Dacca och lägger sig att dö rakt utanför hotellen. De bara lägger sig
ned och dör. Vi får nog lov att erkänna att vi på vår tid tog alltför
lättvindigt på de stora frågorna. Vi var lite insulära. Vi sköt ifrån
oss vårt ansvar. Ja, jag tillhörde ju dem som menade att det borde
vara möjligt att nå en-procentmålet i u-hjälpen och att u-hjälpen
skulle vara multi-lateral. Vi måste övervinna den nationella
trångsynen i de stora frågorna. Men det var ju bara de sista åren och
uppriktigt talat kan jag nog inte säga att jag drev frågorna med riktig
energi. Sådant straffar sig. Vi bär faktiskt skuld.
— Nu blir det Georgs generation som får ta vid. Jag vet att det är
ett tungt ansvar. Själv har jag ofta under mitt liv fått ta allvarliga
beslut, verkligt svåra beslut som påverkat nationens liv. Sådant kan
vara tungt att bära. Det är inte alltid lätt att bortse från de
kortsiktiga intressena och deras värderingar. Det vet jag. Ibland får man
göra sig hård och se till de stora och långsiktiga perspektiven även
om det frestar på.
— Jag hade ett långt samtal med Georgs far om detta. Det var för
trettio år sedan; ganska exakt för trettio år sedan. Det var ett par
tyskar. Kommunister var de väl förresten. Vi fick lov att lämna ut dem.
Berlin insisterade. Det var ett svårt val. Georgs far var mycket
plågad. Vi visste ju vad som skulle ske med dem. De var inte några
särskilt framstående figurer. De var ju inte som Wehner. Honom hade
jag mycket att göra med sedan. Det är en hederlig karl. Det här var
bara några överlöpare som kommit och vi hade inte tagit emot dem
riktigt än. Den ena hade sockersjuka för övrigt. Han hade haft
något med fackföreningarna att göra i Lübeck. Men det gällde ju
nationens framtid. Georgs far var blek av sömnlöshet till slut. Han tog
alltid mycket allvarligt på sitt arbete. Den här gången satt han ännu
långt in på natten med akterna framför sig. Men han tog sitt ansvar.
Det är inte lätt att övervinna det korta perspektivets värderingar.
Men det var hösten 1943. Vi visste ju att Hitler tidigare på året
resonerat om ett angrepp mot vårt land. Hur skulle nu detta vägas in?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
