Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - C:1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller Eyvind Johnson eller Lars Gyllensten skulle vara vare sig
regeringsdrängar eller repressionsförespråkare. Men de har tagit klar
ställning mot de barnsliga provokationerna och de allmänna
överorden och vad de tar ställning för är statens självklara rätt till
självförsvar mot grupper som hotar dess själva existens. Detta kommer
säkert att rensa luften.
Donald som hade varit i Paris på något krigsförbrytarjippo och
träffat Torsten sade att Torsten såg trött ut och att han var på väg
till New York. Donald gör sig ärende hit upp så ofta han kan. Men
har som sagt inget för det. När du träffar Torsten skall du tacka för
den kopia han fick tag på åt mig i UNESCO av rapporten från juni
1953. Den har gjort en hel del nytta här. Du kan också be dina
vänner på State Department gräva fram den igen och läsa den lite
uppmärksamt. Det är ju inte så att vi i Sverige söker bryta ingångna
avtal och uppträda i strid mot de förpliktelser vi iklätt oss och det
är heller inte så att vi är någon särskilt soft state men varje stat är
sårbar mot patologiska angrepp. Det vet ju de likaväl som du och
jag och de har själva drabbats av det och mot det finns ingenting
man kan göra i förebyggande syfte mer än att ha ögonen öppna.
Träffade dem för övrigt som hastigast när de var hemma — utan
att ta upp frågan om UNESCO:dokumentet för övrigt, det vore ju
inte riktigt fas — men de talade om frågan i alla fall och sade att
detta var deras stora sorg i livet. Men de hade ju talat om detta i
många år och de såg det närmast — vilket de ju sagt flera gånger
förr — som ett utslag av hans moral insanity. Och det är ju inte
certifiable.
Men hela denna historia reser ju en rad principiella frågor och
jag tog tillfället i akt inför mötet i Bryssel att söka reda ut dem
inför mig själv. Mycket är ju oklart i den egna synen på vad man
själv gör. Vi kan ju inte neka till att vår verklighet på ett kanske
avgörande sätt förändrats under dessa senaste decennier och att
många av de modeller som tidigare stod oss till buds inte längre är
relevanta.
Skriver detta i hast. Sammanträdet skall snart börja och jag
väntar på kollegerna. Det är grått och slaskigt i hela staden och när jag
nu tittar igenom mitt paper är det inte utan en viss (behärskad men
dock) bävan jag skickar det till dig. Jag känner mig plötsligt som
om jag gjort något rätt onödigt och klivit fram ur ledet i onödan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
