Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egentligen bara var det hemska söta Fragal) och skaffat turkisk
halva och köpt räkor och gjort helt i ordning, då kom Donald
instormande. Han bröt en bit av halvan och han tog räkor och slängde
skalen omkring sig och så satte han sig mitt i stolen där Jan lagt
Victoria Spiveys Christmas morning blues på Okeh så att det bara sade
krasch. Sedan sade han bara: Förlåt, det var inte meningen. Jag
trodde Jan skulle slå ihjäl honom. Men vad jag visste som Jan inte
visste var ju att han just hade varit ute med Birgit och sett på
Albertus Pictor i Härkeberga och lovat henne Litslena och ville
förstöra det för Jan som ju inte hade bil och aldrig kunde få körkort och
bara hade Blues och vin och halva och själ att komma med. Donald
är en slemmig fy fan egentligen. Du vet inte vad han säger till
utlänningar! Han har förklarat nödvändigheten av att behålla makten
för folkets skull! Och sagt det så troskyldigt så det rapporterats att
SAP nästan förberedde ett militärt styre om valet gick illa. Det låter
inte klokt men jag fruktar att det är klokt och att han har något i
kikaren.
Sänd honom till Vietnam, gör honom till representant hos PRR
eller vad som helst (gärna i skottlinjen så vi får en äkta svensk
martyr) men släpp honom inte inpå livet!
Du borde ta dig ordentlig tid att komma hit ut igen. Det är så
mycket som är värt att uppleva och återuppleva. Vår ungdom ligger
långt borta bakom flera geologiska åldrar av erfarenhetsavlagringar.
Sådant är märkligt att uppleva. Jag tänkte på det i går kväll när jag
kom hit till Seattle. Allting är så mycket mer nött och sjaskigt än
det var då. Men jag undrar om detta finns i verkligheten eller blott
i själva synen. Ibland kommer jag på mig att gå som en gammal
Dodgson och smygtitta på småflickor och säga mig att i det här
störtloppet genom tiden kommer jag rakt ut i antipatierna. Det är
som om geisten är borta.
Men det är inte bara vår egen ålder, det är hela omgivningen. Jag
tror inte att staterna någonsin kommer att riktigt hämta sig efter
nederlaget i Indokina. Det är ett nederlag mot de gula. Och den som
var verkligt yellow det var ju — själv! Det är sannerligen en
sanningens timme!
På universiteten är det lugnt. Lugnare än i vår ungdom. Nu är
det ett lugn utan självsäkerhet. Flykt och nostalgi. Nu demonstreras
inte längre och nu är man bara intresserad av tioväxlade cyklar som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
