Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV - E:1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bildspråk och påpekade att han inte blott kom från en småstat utan
också från den organism som dock obrutet burit traditionerna från
det sista heliga romerska imperiet och därmed behöll kontinuiteten
och trots all utveckling dock utgjorde själva kärnan i den
legitimitet som Europa ärvt från Rom.
Det var honom också själv av familjeskäl lätt att se denna
utveckling. Som representant för en socialt verksam katolsk familj hade
han haft vissa svårigheter efter Anschluss. Som officer hade han fått
delta i kriget på olika fronter i Europa och hade kunnat se hur den
hitlerska politiken misslyckats just genom sin historielösa och
antihumana och i egentlig mening lilltyskt-bismarckska målsättning.
Det Europa som växer fram måste på ett helt annat och betydligt
högre plan anknyta till den stora europeiska traditionen och inte
bara till en mer lokaliserad nordtysk och nordeuropeisk.
Som krigsfånge hade han också tillbringat tre avgörande år i
Ryssland. De blev avgörande för att de återknöt till familjens gamla
intresse för den slaviska verkligheten. Man kan inte tänka sig ett
Europa utan Ryssland, menade ambassadör Hackelberg, men man
måste förstå att detta blott kan åstadkommas genom en
europeisering av Ryssland och inte genom en russificering av Europa. Han
hade haft många vänner bland de ryska officerare som ledde lägret
och också många långa samtal med dem om dessa frågor och för den
som hade ett historiskt medvetande framstod det som självklart att
just dessa slaviska folk med sina oändliga snövidder långt in i
själen och sin djupa känsla för gemenskap och samhörighet utgjorde
en outskiljbar del av det europeiska arvet.
Ambassadör Hackelberg menade att det var nödvändigt att se
långsiktigt på utvecklingen. Han kunde inte hjälpa, sade han
skrattande, att han fann de övriga tysktalande bröderna lite kortsynta. De
talade som om det alltid skulle stå främmande trupper som vakt vid
Rhen. Men han kunde påpeka att det var först år 1853 som Förenta
Staterna på ett aktivt och militärt sätt började intervenera i
Europas affärer. Hans egen farfarsfar hade varit konsul i Smyrna men
blivit mördad. Han hade slagit vakt om Europas enhet mot olika
intriger från extremisthåll. Men mördaren försågs omedelbart med
ett pass från Förenta Staternas konsul i Smyrna som skyddade honom
mot efterräkningar för mordet och samtidigt kryssade delar av
Förenta Staternas flotta i östra Medelhavet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
