Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV - E:2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hitler-Jugend: ”über die Trümmer einer zusammenbrechender Zeit
marschiert die Jugend Adolf Hitlers, zum Einsatz und zum Opfer bereit,
in die Zukunft des ewigen Deutschlands.”
Denna upplevelse under den första grå fredsvintern i Leipzig
hade varit den andra stora krisen i hans liv. Det finns, sade han,
många författare som talar och skriver som om kärleken och de
personliga medgångarna och motgångarna i livet vore det avgörande.
Men det är en sen och tillfällig moderiktning inom litteraturen
kännetecknande för den borgerliga litteraturens förfallsperiod. De
verkliga kriserna och de verkliga svårigheterna rör människans
personliga förhållande till historien. Ideologiskt kunde detta
naturligtvis tolkas om till religion eller till mystik av olika slag men den
rationella kärnan förblev människans upplevelse av personligt ansvar
inför historien. I den klassiska tyska litteraturen hade detta också
alltid spelat en väsentlig roll. Faust bör inte läsas som pigroman om
kärleksäventyr.
Den första stora krisen i hans liv hade varit upplevelsen av de
egnas oförmåga inför det historiska kravet vid Stalingrad. Han hade
inte gjort sig några illusioner om partiets verkliga styrka den
gången men också i sitt sammanskrumpna och decimerade tillstånd;
också då under emigrationen och frysande i ett utkylt Moskva där
isen låg djup över floden och där det var arton grader — kallt inte
varmt — i deras sovrum hade han haft den djupa övertygelsen att de
dock representerade Tysklands enda verkliga historiska existens.
Hitler var ju inte bara en frisörmodell, han var den sanna
borgerliga politikern. Det fanns ingen historisk framtid för en sådan.
Men när han mötte gruppen som kom tillbaka från Stalingrad visste
han att de egna icke hade förmått få folket att se sin verklighet ens
när det kringränts och stod inför döden.
Han mindes en detalj. Han hade hållit på att sortera papper som
man funnit hos tyska officerare. Det var inget trevligt uppdrag. Där
låg pornografiska kort bredvid amatörfotografier av hängningar och
bilder från massavrättningar blandade med bilder av familjeliv och
minnen från Kraft-durch-Freude-resor. Det var inte mycket bland
materialet som hade verkligt militärt intresse. Men en dagbok hade
verkligen gjort honom upprörd. Den hade förts av en viss Krause
från Stuttgart som läst juridik och som nu var löjtnant. Hans far var
latinlektor tycktes det. Denne löjtnant Krause hade suttit i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
