- Project Runeberg -  Karriär /
102

(1975) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV - E:3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Eva hade sett ut som om hon inte lyssnat. Hon sade bara,

— Ursäkta mig ett ögonblick.

Sedan hörde vi henne kasta upp ute på toaletten. För det du sade
då det var ju helt rimligt och om det var så som vi gått kring och
sagt varandra hela den hösten då var det också så som du sade. Jag
minns det för att det var ett ögonblick då en föreställningsvärld växte
över gränserna och sprängde sig själv.

Nu var detta under kriget och vi satt ju i ombonade hem i
Göteborg och kunde ägna oss åt spekulation och jag tror inte att
ungdomarna nu sysslar med sådana tankar. Själv har jag inte talat med
någon om sådana saker sedan 1948 då jag satt en sommarnatt i
Lilla Byröna vid Immeln med en teolog från Lund som hette Swenje
och som var förordnad till Trefaldighetskyrkan i Kristianstad och vi
drack silvergrogg och pratade om dualismens verklighet och det
ondas seger.

Med Karl Zweiling hade jag något av samma upplevelse. Han
menade att socialismens förverkligande innebar att marxismen
korrigerade sig. Den var inte oriktig. Den behövde bara förändras i
enlighet med den sig förändrande situationen. Dess subjekt blev objekt.
Socialismen var en jämlikhet men den skylde en ojämlikhet på
samma sätt som den franska revolutionens jämlikhet inför lagen skylt
en ojämlikhet i verkligheten. Det var ingenting att bli moraliskt
upprörd över, menade han. Man kan inte ta språnget ur sin egen
tid. När Babeuf och Buonarotti bildade de jämlikas
sammansvärjning för att störta direktoriet och sedan gå förbi även jakobinismen
mot en verklig jämlikhet då förintades de med historisk
nödvändighet och att Babeuf fick huvudet kapat år 1797 var ett berättigat
straff för historisk hybris. Inga vackra ord och inga höga ideal
kunde förändra den samhällsekonomiska realiteten att den jämlikhet
Babeuf eftersträvade var omöjlig år 1797 och skulle förbli så en
lång tid framåt.

Nu stod vi inför ett nytt skede. Privatkapitalismen var dömd.
Förenta Staterna och Europa visade tecken till allt djupare inre
konflikter och den vetenskapligt-tekniska revolutionen hindrades
där av förlegade samhällsformer. Socialismen var den enda
samhällsform som kunde befria denna vetenskapligt-tekniska revolution.
Denna socialism såg väl ibland ut som klassikerna sagt men var
samtidigt något annat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:32:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karriar/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free