Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV - E:3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var och en efter förmåga och åt var och en efter arbete till av var och
en efter förmåga till var och en efter behov förutsatte en mänsklighet
av högt utvecklade genotyper där man kunde tala om en verklig
jämlikhet mellan fria och skapande människor.
Men under överskådlig tid framåt och till dess de stora problemen
med världsöverbefolkning och världssvält och hundratals miljoner
människor som hungerskadats till ständig psykisk och fysisk
invaliditet vore en kommunism av det slag som Peking nu utlovade blott
detsamma som ett förskingrande av det stora historiska arvet och
Europas och kulturens slutgiltiga undergång. Ty ingenting talade
för att ur en sådan uniform massa på undernäringens och den
regimenterade arbetsrotationens villkor där vetenskapsmän och forskare
sändes ut att gräva diken och analfabetiska bönder sattes som
professorer och varje individuell särart utplånats skulle kunna uppstå den
gnista som lyste upp vägen för mänskligheten. Det gives irreversibla
skeenden och barackkommunismen vore ett sådant.
Stalins stora misstag var att han sökte rida spärr mot en
utveckling han själv företrädde. Å andra sidan kunde man inte begära att
det kvalitativt nya i situationen skulle kunna uppfattas just i en tid
då striden tycktes stå mot ett feodalt och kapitalistiskt förflutet.
Trettiotalet var på det sättet ett teoretikernas totala nederlag. Karl
Zweiling undrade om jag läst Hendrik de Man eller Bucharin eller
Radeks rättegångsuttalanden? Trotskijs skrifter blev ju till en
narrspegel och att ett helt folk tycktes ha tagit Rosenbergs och Hitlers
germanska dunkelprosor som läsbar text visade bara vidden av det
allmänna sammanbrottet. I denna situation företrädde Stalin förnuftet
och det planmässiga uppbygget i en tid av kaos och de stora
utrensningarna med alla sina misstag och alla sina personliga tragedier
och även alla sina provokationer öppnade dock vägen för de nya
talangerna. Stalintiden röjde undan det gamla Ryssland och just
därför blev det möjligt att under kriget anknyta till dess tradition.
Först under det andra världskriget kunde frågan om den
vetenskapligt-tekniska revolutionens organisering komma i förgrunden.
Krigen hade ju varit historiens lokomotiv och under kriget
1939—45 formerade sig de nya grupperingarna i alla länder. Även i
Förenta Staterna. Deras handlande hade länge bestämts av att de
verkligen var en klass i sig men först sent och trevande hade de börjat
kunna bilda ideologier och föreställningar som hjälpte dem till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
