Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV - E:3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medvetande om att de även var en klass för sig. Denna process var
ännu blott i vardande. Man kunde inte beskylla Stalin för att inte
ha bidragit till detta nya och nödvändiga självmedvetande när han
av historiska skäl sökte bekämpa det och hålla det nere. Så kunde
man se hans sista stora kamp på det ideologiska fältet liksom på det
politiska som på en gång en strid mot väderkvarnar och som en strid
mot själva elementen. Även hans närmaste befann sig i förvandling
och stod redo att bli de nya krafternas politiska företrädare.
På många sätt kunde DDR ses som ett framtidens laboratorium.
Dess situation var unik. Men detta kunde inte riktigt framträda
klart synligt under skiftet mellan femtiotal och sextiotal som ju var
en svår tid. DDR existerade som stat och hade en stats alla
kännetecken och dock låg Berlin öppet som ett blödande sår mitt i landet
och med varje hjärtslag pumpades varor och utbildat folk över i
väst. Samtidigt fanns ju en djup osäkerhet om Sovjetunionens
politiska avsikter. Det var fullt tänkbart att man plötsligt skulle spela
ut det tyska kortet för en helt ny avspänningsgiv så som man redan
spelat ut sin ockupationszon i Österrike. Inte heller kunde man
räkna med alltför starkt folkligt stöd för den egna makten. Partiet
räknade i sina interna beräkningar med cirka 18 % av
befolkningen som pålitlig mot slutet av femtiotalet. Det var inte mycket
att bygga på.
Men när Karl Zweiling fick placering i Berlin och återvände från
New Delhi hade muren redan byggts och situationen höll på att
bättra sig. Muren borde ju ha byggts redan när västmakterna
genomförde sin egen valutareform. Muren gav trygghet. Den gjorde det
också möjligt för staten att förhålla sig mer avspänt och skapade de
verkliga möjligheterna för ett visst mått av accepterad protest. Karl
Zweiling menade att det var nödvändigt för varje statsorganisation
att hålla sig med en viss institutionaliserad protest. Wolf Biermann
fyller i DDR samma funktion som i Sverige en Sara Lidman eller en
Jan Myrdal. Om de går alltför långt får staten naturligtvis tillgripa
skyddsåtgärder. Vi båda, sade Karl Zweiling, använder ju fängelse
som korrektionsmedel när så behövs. Men utan en Wolf Biermann
eller en Sara Lidman blir det icke möjligt med ett planmässigt
uppbygge. Då blir situationen ohållbar som den blev ohållbar i Stalins
Sovjetunion. Det måste finnas säkerhetsventiler.
Men först muren hade gjort Biermanns stora roll möjlig. Brecht
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
