Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V(a)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingenting och när jag kom ut på gatan gick fem studenter fram och åter
framför hans port och bar stora plakat på vilka det stod:
WHO KILLED JOSEPH MEYER? och ONCE AN
INFORMER ALWAYS A PIG!
Det tog mig nästan hela veckan att avveckla det hela. Men ingen
av de stora tidningarna hade ju ännu tagit upp historien. De hade
ju fullt upp med att bevaka vad som hände i Washington DC. Men
när som helst kunde historien komma fram och bryta ut i pressen
och då skulle vi kunna dras in och det skulle bli en stor ful fläck på
oss. Jag fick bort hans namn från olika planeringspapper och vi var
ju överens om att vi aldrig på något officiellt plan tagit kontakt
med honom och att de samtal som förts hade rört sig helt inom den
privata sfären. Också det är ju lite känsligt för FN eftersom vi ju i
alla fall är tjänstemän men det skulle bli möjligt att dra sig ur det
hela utan att åstadkomma större uppståndelse. En sådan vore
ytterligt olycklig just nu. FN är ju återigen under attack nere i
kongressen och om vi också skulle få liberalerna på oss och om allting från
femtiotalet skulle upp till general tvätt nu mitt i Vietnamdebaclet
vet jag inte hur det skulle gå för oss. Men jag tror jag sett till att vi
undkom med skinnet i behåll också denna gång.
Men det hela var mycket otäckt och jag upplevde en stark inre
upprördhet. Jag skrev faktiskt ett stycke om fyrtiotalet och det tidiga
femtiotalet och om Meyer och mina minnen av honom och den
skuld vi alla bar på.
Jag talade med Harrison om det och han menade att han ville ha
det för NYT. Douglas hade ju inte handlat av ond vilja utan av en
civic duty som visserligen var missriktad men dock återgick på den
”civism” som utgjorde själva märgen i den stora folkresning som
förde fram såväl den franska som den amerikanska revolutionen.
Den enskilda människans ansvar för det gemensamma.
I svåra tider kom detta att förvrängas och goda motiv kunde föra
till ohyggliga resultat men det var dock samma puritan heritage
vilket fick Douglas att peka ut Meyer och som fick Ellsberg att ta
ansvaret för att publicera Pentagondokumenten. Många unga hade
svårt att förstå den förra generationen. Men de borde inse att there
but for the grace of God go I och så vidare och att de när de talar om
den svåra tiden dock bör förstå att de själva fötts ur denna svåra tid
och att vi som genomlevde den också bar dem fram ur den. Jag hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
