Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V(b)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att umgänget var så intimt som Karl Zweiling uppgav. Han gjorde
inget övertygande intellektuellt intryck på mig och Katz-Suchy var
en skarp och självmedveten intellektuell. En Krishna Menon som
blivit mellow kunde man säga. Att Katz-Suchy skulle biktat sig på
ett eller annat sätt för Karl Zweiling finner jag helt otroligt.
Däremot har han säkert gett Karl Zweiling ett och annat ord på vägen.
Det var ju hans vana.
Något närmare umgänge med Karl Zweiling hade jag aldrig.
Men det finns några förhållanden som du nog bör känna till om du
har med honom att göra. De är visserligen hörsägner och rön, oklara
skeenden som kan tolkas på flera sätt men du får ta dem som de är.
Riktigt gott rykte hade Karl Zweiling inte. Delhi var ju då en
förvisningsort. Flera av de diplomater som stationerats där var
placerade i ett slags politisk djupfrys. Karl Zweiling ansågs nog höra till
dem även om han i och för sig hade en viktig uppgift i DDR:s
utrikespolitik och använde stor energi på att hela tiden kämpa sig
fram ur handelsförbindelser till statliga förbindelser och på så sätt
slå mot västtyskarnas Hallsteindoktrin. Man såg honom inte som en
ung man på uppåtgående utan lite på samma sätt som på
Katz-Suchy; en skicklig man som gjort misstag och nu fick rehabilitera sig.
Men det var inte det hela. Som granne i Sundar Nagar hade jag
ju K. P. Aiyar i CID. Han brukade komma över och ta en
sundowner om kvällarna. Det var en hygglig karl vars största intresse
egentligen var tiger jakt och som hade en otrolig mängd historier om
jaktäventyr och galna brittiska officerare och maharajor av olika
betydelse. Han var på något sätt nästan som han krupit fram ur
Kipling. Men det var en hygglig granne och han var oss till stor hjälp
när soparens dotter kidnappats till en barnbordell i Madras. Trots
att hon bara var en sweepers dotter fick han kollegerna i Madras
att ta loss henne och skicka hem henne till Delhi. Men sedan
hamnade hon på ett hem för fallna kvinnor. Det kunde han inte göra
något åt. Det sköttes för övrigt av två danska välgörenhetsfröknar. Där
lärde hon sig virka spetsar som såldes på missionsauktioner i Århus.
Eller åtminstone skämtade K. P. Aiyar om det.
Men en kväll var han ganska allvarlig. Han frågade mig om jag
kände Karl Zweiling. Sedan sade han att man undrade om han var
one of the friends. Han visste ju att han kunde lita på mig och
därför frågade han mig uppriktigt. Jag svarade att jag ingenting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
