Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V(b)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
berättade jag inte för K. P. Aiyar. Ty hur det än är så är man ju
inte en sådan som springer kring och anger sina vänner för CID i
Indien. Men det fanns inget rimligt och inget diplomatiskt skäl för
dem att äta lunch. Tvärtom. Mycket tvärtom. Barry höll ju
förbindelser med amerikanska ambassaden och Karl Zweiling och han
existerade inte i samma värld.
Det var det ena. Det andra var att strax innan jag lämnade Delhi
skulle jag upp till Saxena vid Connaught Circus. Han skötte ju en
hel del affärer. Bland annat köpte han diplomatbilar. I porten mötte
jag Karl Zweiling. Han höll en svart portfölj tryckt mot kroppen.
Han hälsade inte. Vet du, sade Saxena, den där östtysken ryckte mig
på 35 000 rups för sin Cheva. Och den var inte ens
luftkonditionerad. Och det var den tredje bilen han sålde till mig. Och jag som inte
trodde de fick ha amerikanska bilar eller sälja dem till mig.
Nu var ju affärerna med bilar lite tveksamma. Indiska regeringen
sökte ju få slut på dem men ville inte stöta sig med diplomaterna.
Det var ju införselförbud på sådana bilar men diplomaterna kunde
köpa dem skattefritt och med diplomatrabatt och sålde dem sedan
efter en tid för fem gånger priset. De gjorde de ju alla, svenskar och
tyskar och alla som hade en möjlighet att utnyttja sin diplomatiska
status. Det rörde sig ju om mycket pengar. Ett par bilar i Delhi blev
en villa därhemma och då kunde man ändå köra dem gratis ett tag
också i tjänsten och ta ut milpengar. Men jag trodde inte att
östtyskarna tillät det på den tiden och jag såg aldrig Karl Zweiling köra
någon Cheva. Men av Saxena plockade han ut mer än 100 000
rupies på två år för dessa bilar. Och 100 000 rupies var mycket pengar
då innan rupien devalverats. Det fick mig att fundera en del.
Det här är — som du förstår — att betrakta som skvaller. Eller —
om vi skall tala högtidligt — personinformation. Du får ta det för
vad det är. Som du förstår skulle jag dock vara ganska försiktig när
det gällde att inlåta mig alltför mycket med en sådan som Karl
Zweiling. Utställningshistorien minns jag. Då var han alldeles ny i
Indien. Han hade inte lärt sig hur man skulle handskas med sådana
situationer utan gjorde det helt tyskt och kallade på polisen. Talet
hans var sedan lika träigt som utställningen!
Det om det. For your information only alltså.
Vi ses när jag kommer till Stockholm. Hälsa Eva.
Torsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
