- Project Runeberg -  Karriär /
149

(1975) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

däruppe under sin nya falskskyltade gravvård. Och det finns väl inte
mycket kvar av liket längre. Några oxeltänder kanske. Om man inte
gjort Kenneth W. Bolton till mumie. Amerikanarna har ju konstiga
dödsriter. Gubben borde man dock låtit vila i frid.

— Men hade man kunnat hade man väl grävt upp honom och
skrivit in honom i NTO. Det var ju där han började en gång.
Templarsångare. Men man lyckades i alla fall pressa in honom bland
hemmansägarna. De skaffade väl dit pressen också. De brukar vara
skickliga på sådant. Syns på bild när de bär blommor till graven och
går i gamla kyrkan. Också det kniper väl röster.

— Ja, du kände ju gubben. Han var hygglig. Han var annorlunda.
Det var väl sommaren 1942 vi var uppe hos honom. Minns du det?
Och han bjöd på konjak. Ni är stora grabbar nu, sade han. Han dog
ju sedan den hösten men du var ju inte på begravningen. Och det
var väl rätt för ni var inte släkt. Det var en stor begravning. Och det
var krig så det var hästskjutsar. Egentligen skulle jag ärvt hans
bibliotek. Det hade han ju själv sagt. Det minns du väl? Han visade
oss Hogarths ”Analysis of Beauty” och förklarade skönhetens linje för
oss och sade att jag skulle få ärva hela biblioteket efter honom. Det
fanns ju mycket fint franskt sjuttonhundratal. Halva Cohen
åtminstone! Men det fick jag ju inte. Det ville man inte. Man sålde det
på auktion i stället och det var ju inte ens några priser på den
tiden. Jag var så förbannad. Det var därför jag inte gick på
auktionen. Efteråt hörde jag att Hogarths bok gått för tolv kronor. Jag
kunde ha spytt. Men de är ju sådana. Och nu har de bytt grav åt
gubben också.

— Det var hyggligt av dig att ta dig ledigt. Det är ju inte så
många kvar av det gamla gänget nu. Inte så många man kan prata
med i alla fall och du vet hur det är när man kommer hem. Men det
vet du inte riktigt. Du har ju aldrig varit ute på allvar. Du har bara
varit bortrest några månader ibland. Men efter tjugofyra år ute är
man ganska löst. Jag tycker ju inte ni gjort Stockholm vackrare
precis. Jag menar inte det bara som utlandssvensk kritik. Jag skulle tyckt
så också om jag bott här. Men slottet står kvar. Och kungadömet.
Det visste jag ju redan då.

— Birger är väl inte så konstig. En svensk som super. Han var
nere hos oss på väg österut för SIDA. Jag hade honom inte hemma.
Jag erbjöd honom rum, jag har ju gott om dem, men han ville inte.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:32:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karriar/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free