- Project Runeberg -  Karriär /
166

(1975) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rum hela tiden. Man går ur ett rum på morgonen och sätter sig vid
ratten och kör samma väg som man körde dagen innan och kommer
in i samma rum på kvällen. Amerika är inte Europa. Men inte
heller Sverige är Europa. Sverige är som Amerika. Det är så konformt.
Så ensartat. Det förstår du inte för du bor här. Men för oss som lever
utomlands är det påtagligt. Det är därför det är så svårt att komma
hem. Du vet det Sverige jag trots allt älskade ligger lika djupt
förborgat som en gång lokomotivet under sin glasskiva i montern på
Centralen.

— Jorden och de döda, det var Carmichael som sade så. Ty han
var nästan fransk. Men man kan ju inte ens vara konservativ längre
i Sverige. Mina döda får inte ens bevara hällen att sova under.
Landet är annorlunda. Det luktar annorlunda. Minns du när Hans
tog oss med till Ossiannilsson sommaren 1943? Minns du hur det
luktade över landsvägen när vi cyklade fram? Gud vet hur Hans
kommit på Ossiannilsson. Han var ju den mest bortglömda av alla
bortglömda svenska författare då. Han var inte ens riktig nazist.
Ingen hyllade honom. Han var inte som gamle Heidenstam varit.
Men Hans hade ju hittat honom. Och Hans korresponderade med
honom. Jag undrar hur det kom sig att Hans kunde korrespondera
med dem alla när han gick på gymnasiet. Varför svarade de? Av
hövlighet?

— Vi satt i trädgården och drack vinbärssaft och Ossiannilsson
hällde i glasen. Hans frågade honom om han lämnat
socialdemokratin för att han upplevde sig själv som han skildrade Mirabeau i
sin dikt och Hans skanderade:

Jag hör era viskningar: ”Traître!”
Skrik ut det med dundrande röst!

och Hans fortsatte under det att gamle Ossiannilsson hoppade upp
med saftglaset i handen och stod studsande på gräsmattan:

Jag lydde ej takten av pinnen:
ett folk som en kung blir tyrann.
Mitt parti var mitt vett, mina sinnen,
mitt parti var en självständig man.


— Det är en historisk dikt, sade Ossianilsson, en dikt utan
djupare personligt underlag. En dikt som däremot har mera av mig
själv heter Gracchernas moder. Kan ni den? Det var som ridderlig
kämpe för andras rätt jag högg in vid arbetarnas sida.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:32:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karriar/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free