Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öster. Som fri man har jag levat och som fri man vill jag dö.
— Jag har alltid älskat sundhet, ärlighet, ordning och avskytt
alla än så skickliga sofister som förlett och fördärvat generationer av
svensk ungdom. En sådan sofist var Bengt Lidforss. Vad värdet av
min produktion Barbarskogen beträffar så är jag ur stånd att
bedöma den. Jag kan emellertid försäkra er att litterärt och mänskligt
sett betyder för mig personligen i inre avseende min så att säga
borgerliga alstring oändligt mycket mer än det halvtannat dussin dikter
som jag på sin tid ägnade arbetarrörelsen.
Hans satt där och var kall och överlägsen bakom sitt saftglas och
gubben stod framför oss och deklamerade och vi sneglade mot
varandra och blinkade och Hans nickade liksom instämmande med
huvudet åt den gamles ord samtidigt som vi kunde se hur han log lite
och visade på Ossiannilsson vilken sade att det var den härskande
opinionen som förföljt honom för att han tagit ställning och som
sett till att han gått miste om sin plats i det svenska språkets historia
och att han förlöjligats och bespottats och fått ha det svårt men att
han aldrig brytt sig om den tomma äran utan tagit ställning för
vad som rätt var.
Men Barbarskogen, sade Hans, var det inte Gissing som spökade?
Ossiannilsson hörde det inte. Han ville ge oss mer saft.
— Det otäcka var att jag skrattade åt honom. Minns du det? Jag
låtsades få ett hostanfall och du dunkade mig i ryggen och båda
fnissade vi. Men tänk om han hade rätt? Vad var det som gjorde
honom till en glömd författare och andra till berömda och
omskrivna storheter. Han fortsatte väl att leva i tjugo år till eller mer.
Jag minns inte att jag sett något om hans död. Han dog litterärt ju
på tjugotalet. Sedan fortsatte han bara att skriva.
— Men det fanns något genuint hos honom. Carmichael skulle
förstått honom. Jorden och de döda och en inre renhet. Barbarskogen
är inte som Hans menade en svag efterklang. Den är en fin och ärlig
bok. Tycker du inte det? Har du läst den på länge? Och vad du än
tycker om Sverige så kan du ju se skogen tränga fram. Det mörknar
över landet också i fysisk mening. När jag kör upp genom Sverige
kör jag genom ett vått drypande grått helvete av buskar och ödetorp
och övergivna gårdar som blivit sommarnöjen och det finns inte
ens lukten kvar av det Sverige vi upplevde under kriget.
— Minns du när vi luftbevakade? Minns du hur det luktade?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
