- Project Runeberg -  Karriär /
172

(1975) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Det var så djävla fantastiskt allting. Man blev inte riktigt
densamma senare. Det var likadant för oss alla. Det var därför Barry
blev som han blev också. Ni märkte inte det där kriget. När jag var
hemma sedan så var det ingen som talade om det egentligen. Det var
som det inte fanns. Men egentligen var det ju ett stort krig. Nästan
fem miljoner döda. Det var inte så enkelt allting när man var
därute.

— När jag kom tillbaka till Staterna hade ni ju redan åkt. Jag satt
i New York och svettades med min del av rapporten till Lie. Det är
också det en rapport som finns någonstans långt nere i arkiven. Det
här är ju inte sådant det är hälsosamt att tala om längre. Men jag
har varit internationell tjänsteman nästan hela mitt liv. Det du! Det
var inget fel på rapporten. Jag står för den än i dag. Det är bara det
att tiden ändrat sig. Jag minns när Kenneth W. Bolton kom upp den
sommaren. Han hälsade på mig i mitt office och det var så djävla
varmt att jag dröp av svett fast jag satt i skjortärmarna. Himlen var
alldeles grå av hetta och det var en riktig New York-sommar. Då
kom Bolton och han var likadan som alltid. Han menade att jag
borde ta mig ledigt. Det var ju ingen nytta med att slava sig till
döds.

— Vi gick upp till hans hotell. Han hade två rum uppe på gamla
Waldorf och de var inte alltför stora men de var mörka och vid
fönstren stod stora luftkonditioneringsapparater. Sådana där som
blåser tonvis med kall luft över dig. Vi satt däruppe och han hade
bourbon och han sade att han var stolt över mig. Jag visade att hans
educational program var riktigt. Det gällde ju att vinna the hearts
and minds. Han var mycket sentimental. Han sade att Europa var
helt riddled with neutralism och att de intellektuella svek. De hade
ju alltid svikit och just därför måste man ta upp kampen. Han hade
varit över med delegationen till UNESCO och man hade fått ta till
storsläggan för att tvinga alla dessa halvkommunister i sekretariatet
att inte öppet shirk från den världsomspännande kampen for the
minds of men. Huxley hade alltid varit en dåre menade Bolton och
även om Torres Bodet var en pålitlig man så var hela sekretariatet
korrupt. Bara homosexuella och kommunister, sade Bolton.

— Vi gjorde fel från början, sade Bolton. Han hade suttit i the
preparatory commission och det var ju precis vid krigsslutet och
han hade inte varit hård nog. Fransmännen tog över, sade han. Vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:32:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karriar/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free