Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fick inte ens genom massmediaprojektet och världsradion. Och vi
accepterade Julian Huxley. Men jag tvang honom lova att inte sitta
hela sin tid. Det fick han säga från början innan vi godkände
honom, sade Bolton, men det var för eftergivet och slappt alltihop
ändå.
— Det var då jag började förstå vad han ville. Jag hade ju
undrat varför Kenneth W. Bolton hade brytt sig om att komma upp till
mig. Det behövs riktigt folk i sekretariatet däröver, sade han.
Sådana som är beredda att stå upp för UNESCO:s verkliga uppgift att
ta upp kampen för frihet och demokrati. Kenneth W. Bolton menade
att jag var en sådan. Han talade om mig till mig och sade att jag
var bright och att jag redan hade internationell experience och fått
en first hand upplevelse av hur fronten gick i världen och att jag
verkligen gjorde honom proud över gamla Charlottesville och att
jag var europé och från ett neutralt land och vuxit upp i mitt lands
arbetarrörelse och var i mitt lands regeringsparti och att han bara
hört gott om mig och att Sverige ju trots allt och trots vad som
hände under andra världskriget och trots dess neutralistiska politik
dock var så nära Amerika som kanske inget annat europeiskt land
undantagandes England.
— Han menade att det inte skulle möta något hinder att få in
mig i sekretariatet. Svenskarna skulle säkert kräva det och han skulle
understödja det och det var en stor möjlighet för mig. Jag kunde
börja rakt i centrum. Jag skulle få börja på den lägsta pinnen men
det skulle bara bero på mig själv om jag klättrade vidare eller inte.
Vi, sade han, behöver folk som växer upp inom UNESCO.
— Det var så jag kom till Paris. Det var Sverige som krävde att
få in mig. Jag har aldrig varit amerikan trots allt de säger. Och det
var därför jag sökte upp Kosambi. Jag visste ju vem han var och
amerikanarna tyckte ju inte om honom. Vilket ju var mutual också
det. Men jag gick ju in i arbetet för dess egen skull och inte för
Washingtons skull. Det vet du lika bra som jag. Nu ljuger man ju
om historien igen. Och varken du eller någon annan gör något åt
det. Det var ju inte så att vi på femtiotalet sysslade med någon
världsomspännande sammansvärjning för Amerikas räkning. Det
var helt enkelt så att vi ville skapa en värld för den vanliga
människan. Vem var det som tvingade de fina och konstnärliga och
fransktalande byråkraterna i det första UNESCO att börja intressera sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
