Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han kom ju till Delhi sedan och skulle studera vidare där. Han var
ju veteran. Han talade med mig om det en kväll. Det var en fläck
han aldrig kunde få bort. Men han var ingen torterare. Det han
gjort hade han ju gjort för sitt land och inte bara för sitt land utan
verkligen för att människorna i hela världen skulle få ett bättre liv.
Det var sant att Rhees polis var djävlig men det kunde han inget
göra åt. Det visste ju jag redan från Korea och jag hade ju skrivit
om det i UNCURK:s rapport och visat att det var berättigat med
hårdhet. Det Barry eventuellt gjort hade han ju gjort för oss alla. I
FN:s uppdrag och med vårt stöd och nu stod han på den kinesiska
krigsförbrytarlistan.
— Det kom ju alltid att förfölja honom. Indierna var försiktiga
mot honom. Mer än det. När han besökte Kathmandu 1959 blev han
robbad. Men det var ett konstigt rån. Det var bara hans dagbok som
togs. Pengarna fick han behålla. Och det var han ledsen över. För det
var hans dagbok från Kojelägret. Han log inte ens när han berättade
det. Det var en av de få gånger jag sett honom berätta något utan att
le. Jag tyckte om Barry. Det var en vän. Jag begriper inte att han
verkligen är död. Det är möjligt att han också var en av the friends.
Det var inte min sak och jag frågade honom aldrig. Det hände ju
mycket i Delhi de åren. Du minns hon svenskan som försvann? De
bodde hos honom innan de gav sig iväg mot Afghanistan. Det
konstiga är att de hade hund med sig. En stor schäfer. Vad hände med
schäfern, frågade Barry, ingen talar om den.
— Herregud, ja. Jag vet inte om jag kunnat göra det mycket
annorlunda än jag gjorde det. Åren i Delhi fylldes i varje fall av
hederligt arbete. Jag gjorde min plikt. Inte fick jag igenom mitt stora
projekt inte men det hade jag väl inte räknat med. Man är ju bara
en tjänsteman även om man är chief of mission. Jag hade ju drömt
om att få göra något för handkrafts och jag hade kontakt med en
massa folk om det och jag kunde få loss hur mycket som helst ur den
amerikanska counterpartfunden. Säg mig bara hur mycket du
behöver, sade Black till mig, nämn bara summan. Vi drunknar i rupier.
Det gjorde de ju också. Därför blev Delhi helt nerlusat med
amerikaner de åren som forskade och levde på counterpartpengar. Men det
behövdes riktiga pengar också. Och det var svårare. IBM ville ju
ha betalt i dollar. Men det hade varit ett rimligt projekt om det
kunnat genomföras. Du vet jag skrev till dig om det på den tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
