Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Luther Evans var en slug fyfan. Han svängde på en tjugofemöring och
var med om att plocka in ryssarna ordentligt. Och ryssarna hade ju
inget emot att det var prejudikat på att man kunde ha tummen i
ögat på de sina. Men det blev lite kallare kring mig och det var väl
redan när Veronese fick ta över som jag förstod att jag aldrig skulle
nå mycket mer än det jag nått. Det ansågs ju fint klättrat men det
skulle inte bli mer. När Maheu sedan kom till förstod jag vad
klockan var slagen. Och han hade inte mer än hunnit bli varm i
kläderna förrän han tog hem mig och stoppade undan mig i ett hörn av
Paris. Där sitter jag ju än. Så gick det med fruns katt!
— Jag hade ju inte kunnat räkna med att bli director-general
1962 när René Maheu kapade åt sig posten. Men om man frågat
mig kring 1952 vilket år jag beräknade komma fram så hade jag väl
sagt 1968. Men det blev ju inte så och det kunde inte bli så och nu
är ju UNESCO sådant att jag inte skulle ta i director-generalshipet
med tång om man gav mig det. Som morbror sade: jag kysser inte
halvaporna i arslet.
— Visst hade det funnits möjlighet att skapa en värld utan
fruktan och utan nöd. Hade Roosevelt fått leva och hade han varit frisk
så skulle han kanske kunnat lyckas. Det var ju en hänsynslös djävel.
Men Truman räckte inte till. Amerikanarna darrade på
manschetten. Redan när vi kom ditöver var det hela försent. Då hade världen
redan en stor framtid bakom sig. Men det begrep vi ju inte.
— Jag har ju aldrig haft någon speciell kärlek till amerikaner.
Halvbildade, obildade, öldrickare. Du vet ju hur jag ser på dem.
Det vet du. Men de var vår möjlighet. Nu är den möjligheten förbi.
Vet du hur jag firade flykten från guldet den 15 augusti 1971? Jag
skickade 160 dollar till NMRA för att få ett life membership som
modelljärnvägare. Man kan ju lika gärna syssla med att bygga
modeller av sådana ånglok som inte längre finns som att planera för en
bättre värld som upphört att vara möjlig för snart trettio år sedan.
— Sista gången jag träffade Nehru var han mycket trött. Munnen
var slapp. Det hängde droppar av saliv i mungiporna. Han flackade
med ögonen och fingrarna krafsade hela tiden mot varandra. Han
berättade för mig att Indien nu besegrat kastväsendet. Han beskrev
för mig att kasten avskaffats. Han bröt ut i ett häftigt angrepp på
kineserna för att de hejdade Indiens ekonomiska framsteg. Sedan
återkom han till kastväsendet. Det var kineserna som spred ryktet om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
