Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— På den stora mottagningen i Dehlhi hörde jag Erlander
förklara sin upplevelse för Nehru. Det var mycket vackert, sade
Erlander. Det symboliserade själens vandring, hade Erlander hört.
Frigörelsen från det jordiska. Nehru såg på honom och snurrade sakta den
röda rosen mellan fingrarna, Ja, svarade Nehru, som Höga Visan.
Själen möter en Gud. Just det ja, sade Erlander. Precis som Höga
Visan. Man får inte missförstå sådant. Nej, sade Nehru, nej det får
man inte.
— Hans vackra ögon glittrade och han såg på Erlander och jag
som kände honom så väl visste ju hur intensivt han njöt av detta
det djupa föraktets ögonblick. Nu är han död och nu täcker de
årliga utlandslånen väl knappt de årliga låneräntorna. Men atombomb
har man. Kastväsendet är kvar och allting blir lite fattigare och lite
eländigare år från år.
— Du kan säga att det stora priset gick mig förbi. Men då kunde
jag svara att det redan blivit värdelöst som kattguld. Vi hade haft
en möjlighet åren direkt efter kriget men den möjligheten kom inte
att utnyttjas. Den sista möjligheten var kanske den när MacArthur
menade att man måste gå på och göra slut på det hela. Han tyckte ju
inte om krig och han var ju egentligen alltid emot att gå in med
trupper på det asiatiska fastlandet. Han var ju soldat och vet du den
som en gång varit med om ett krig och sett allt ohyggligt elände vill
sannerligen inte formera det och vill inte vara med om det en gång
till men det finns dock sådant som är nödvändigt. Har man gått in
får man fullfölja sitt uppdrag. Den gången förlorade amerikanarna
nerverna och Truman visade sig som den haberdasher han var.
Roosevelt skulle inte fegnat. Han skulle gått på. Han gjorde större
vågspel än så. Men det låtsas man aldrig om ty Roosevelt har alltid
haft god press bland intellektuella och européer. Jag har sett det här
spelet och jag har sett hur vi förlorat parti efter parti.
— Ni gör helt rätt. Om jag skulle ha återvänt till Sverige skulle
jag inte gjort annat själv. Det är ju inte 1952 längre. Men ni skall
alla upp att vittna. Du med. Det tål jag inte. I det här landet har
man aldrig fått säga ett sant ord. Det är så förbannat fräckt naivt
det som gäller för offentlig debatt här. Det argumenteras ju inte.
Den som är van att läsa Le Monde och New York Herald Tribune
och sedan får vara här en tid och kan svenska nog att följa landets
debatter blir ju äcklad. Aldrig en ny tanke. Aldrig ett uppriktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
