Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och så finns det ett par små fabriker också nere i Swampy River och
det är ett bygge med stora möjligheter. Jag arbetar ju i HO och
HO3 och på huvudlinjen har jag ett par djävligt stiliga
mässingslok. Hans skaffade mig ett i Seattle när han var där. En Denver &
Salt Lake 2-6-6-0 som var alldeles förbannat vacker.
— Däruppe i kokerskans rum brukar jag sitta om nätterna när
folket gått hem från korruptionsmiddagen nere i horhuset och jag
sluppit loss. Och jag har gruvan däruppe där hon en gång hade
huvudkudden i sin säng och jag har staden nere vid garderobsdörren
och verkstadsutrymmet mellan handfatet och bidén. Bortsett från
loken försöker jag ju bygga det mesta själv. Det är ju det som är
själva lyckan med det hela. Och sedan kör jag upp det blandade
godståget på smalspårsbanan upp mot gruvan vid Black Mountain
och bokför noga vad för slags styckegods som gått till vilken adressat
och så tar jag ner kvällens malmtåg och sedan lastar jag om
vagnarna nere i Swampy River junction.
— Du förstår inte. Men det är inte en hobby bara. Naturligtvis
kan man ha det som hobby. Vad kan man inte ha som hobby? Jag
försöker faktiskt återskapa en verklighet som en gång funnits. Jag
har köpt in antikvariskt från en hygglig kille på västkusten flera
årgångar järnvägsmagasin från trettiotalet och nu skapar jag ett
bättre trettiotal. Du förstår inte vilka regler som gäller. Det är
samma regler som i verkligheten fast mer komplicerade. Allt måste
ju stämma. Ingenting får vara tillfälligt. Jag är ju inte en sådan
modelljärnvägare som fungerar som en gud ur maskinen utan jag är
mer en deistisk gud som följer sina lagar och vars utveckling styrs av
de lagar som jag en gång formulerat.
— Jag har inte vågat avslöja detta för Hans. Jag vet alltför väl,
vad han skulle säga. Jag minns ju hur han flinade när vi kom till
Charlottesville och fick se den anläggning Kenneth W. Bolton köpt
åt sin grabb. Det var American Flyer och Lionel. Nej, det finns
sådana saker som modelljärnvägar och Billböcker som Hans aldrig begrep
sig på trots allt. Han var ju alltid liksom den vuxne bland oss och
han hade varken lekt med ett Märklintåg eller läst en Billbok. Minns
du första gången han kom till klassen? Hösten 1940. Den enda av oss
som hade antydan till mustasch. Vi hade tyska för Lindmark och
Hans var helt suverän. På rasten gick han fram till mig och sade: Så
lustigt att du heter Torsten! Sedan sade han: Goethe är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
