- Project Runeberg -  Karriär /
193

(1975) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI - G

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hade jag sagt, sov vidare så kan vi talas vid i morgon när du blivit
nykter. Det brukade jag ju säga. Det hjälpte ju. Han ville ha ett
fast och klart kommandoord när han var sådan där.

— Men Eva, detta är inte riktigt rätt av dig. Du gör fel som tar
åt dig på detta sättet. Du gör fel också mot Birger. Han var inte
något fall i någon av dina läroböcker. Du vet lika väl som jag att det
han kom med inte var något riktigt rop på hjälp. Man kan inte
bara ta exempel ur böcker och låtsas som om de vore verklighet. Vi
kände ju Birger.

— Om du menar att han ropade på hjälp så hade han hållit på
att ropa i trettiofyra år. Du vet han var ju likadan då. Minns du
när vi stängde in honom i garderoben hemma hos Torsten. Först
skrek han och ropade. Vi stod därutanför och sade att vi bara skulle
räkna till tusen först. Men sedan plötsligt slutade han skrika och vi
kunde höra honom prata. Och han pratade med olika röster och
skrattade och var glad. Han var ju eidetiker. Han kunde se saker.
Han var en fantasimänniska. Det var hans sätt att spela upp sin
livsroll för oss andra. Nu ringde han om nätterna och pratade. Vet
du att han ringde till Hans i New York också. Han ringde upp sina
pengar och pratade om nätterna. Men det var fyllan som pratade i
honom.

— Det fanns ingen annan väg för honom. Du skall inte ta det på
det här sättet Eva. Tänk på honom som han var innan han blev ett
fyllo. Ser du inte att den enda olikheten var att spriten gjorde honom
suddigare och lösare i köttet och lite dummare. Men det var ju
samma Birger som 1940 egentligen. Han var ju precis likadan. Och
det hade inte blivit annorlunda även om ni inte gjort slut 1948. Jag
vet att du anklagar dig för att ni gjorde slut och för att du inte
lyssnade och för att du nu lade på. Men det är fel. Det var inte du. Det
var han själv. Han kunde inte annat.

— Han växte aldrig upp. Det var det hela. Och det kunde man se
på honom redan när han var barn. Minns du inte när Hans skulle
hålla på att hypnotisera folk? Det var när han hittat den där
engelska handboken i hypnotism på Thulin & Ohlson. Den enda han
lyckades hypnotisera var Birger. Och det var på riktigt. Han gjorde sig
inte bara till. Vi stack ju nålar i honom för att prova. Han såg ut
som ett piggsvin tillslut. Men han glömde det ju sedan. Hans
försökte med oss alla men det var bara Birger som föll för han hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:32:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karriar/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free