Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI - G
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egentligen inget jag och det hade han aldrig haft och det var därför
det gick honom sådär. Du var ju annorlunda. Du var ju snäll och
hygglig och ville göra Hans glad men du bara låtsades. Det såg jag
med en gång. Det var därför jag stack dig med synålen. Du skrek och
alla förstod att du bara sökt vara vänlig och förekommande mot
Hans men med Birger var det annorlunda, han blev mesmeriserad på
verkligt. Egentligen tror jag aldrig Hans var så lycklig som den
gången. Det var första gången teorierna stämde med verkligheten.
— Men redan då sade ju Hans till oss att Birger var en svag
suicidal människotyp. Hans hade rätt; det visste vi ju. Det som hände
när han ringde dig nu skulle ha hänt i alla fall. Det finns absolut
ingenting du kan förebrå dig. Han hade ju alla chanser. Det var
inte vårt fel att han inte kunde ta dem.
— Jodå, visst minns jag hans studentskiva. Men det är länge
sedan. Hans var full och rå och ville visa sin makt men det är länge
sedan och Birger tog inte livet av sig 1974 för vad som hänt trettio
år tidigare. Och du minns inte riktigt rätt heller och det var inte
som du säger. Om vi skall vara fullkomligt uppriktiga så var det
ditt fel. Hans var ju sådan. Han höll ju på med andningsövningar
och yoga och allt det där en generation innan det blev på modet. Jag
vet inte hur han gjorde och jag vet inte hur det kan förklaras men
man kunde fimpa cigarretten mot armen på Hans utan att det ens
blev brännmärke av det minns du det? Hans tog av sig kavajen och
kavlade upp skjortärmarna och höll fram vänsterarmen mot oss och
vi fimpade cigarretterna mot den under det att han såg oss in i
ögonen. Vi var ju fulla. Det var därför vi började fimpa på Birger.
Meningen var ju inte att skada honom. Vi trodde ju på Hans och
när han sade att det bara gällde att koncentrera sig och att det bara
gällde att ha tillräckligt stark motivation för att lyckas ta språnget
över till avvägd självbehärskning så ville vi se om inte Birger kunde
ta det språnget om vi drev på honom. Värre var det inte. Du blåser
upp en småsak. Alla grabbar gör ju så. Du förvrider det i minnet Eva.
Och det var inte därför det gick illa med Birger. Man kunde lika
gärna säga att det var ditt fel. Ni förlovade er och allt och alla
hurrade och Hans gick åt sidan med dig och pratade med dig om
Birger och varför ni skulle förlova er begrep jag aldrig. Det var
ju ingen förlovning.
— Jag vet att det inte angår mig och jag har heller inte talat om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
