Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI - G
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Tror du det hade gått att komma med honom till Örebro och
säga: Se här er nye chefredaktör? Eller till Sollefteå? Eller till
Malmö? Frans skulle bara ha kastat ett öga på honom och så hade
han åkt ut. Men Birger bara klagade. Vi gjorde ingenting för
honom. Vi brydde oss inte om honom. Vi hjälpte honom inte. Men vi
hade hållit på att hjälpa honom en hel förbannad generation utan
att ha fått något för det.
— Minns du när han fick vårt stipendium för att åka till New
York och skriva om FN:s inre arbete? Hans skulle hjälpa honom.
Hans gjorde allt. Men vad gjorde Birger? Gick på barerna. Och
sedan satt han här och grät hos dig för att han blivit hemskickad.
— Jag vet att han kunde skriva när han tog sig samman. Men det
blev bara alltmer och mer sällan. Det är väl lika bra att vi talar
igenom detta på allvar. Det är nödvändigt att vi talar igenom det. Du
får faktiskt ta dig samman och begrava Birger du med. Jag vet att
han var din barndomsvän. Jag vet att ni lekte i samma sandhög. Jag
har hört det i fyrtio år. Vi var kompisar. Men du måste låta de döda
begrava sina döda.
— Nej jag är inte rå. Vi hjälpte Birger långt över det möjligas
gräns. Vi hjälpte Birger även när det kunnat bli total skandal om
det kommit fram. Ja, jag och Hans och Torsten satte faktiskt väldigt
stora saker på spel gång på gång för att hjälpa Birger. Men inte
hjälpte det inte.
— Jag tyckte om honom. Jag tyckte mycket om honom. Men det
fanns inget att göra tillslut. Och han var sjuk. Du kunde se det på
honom. Han magrade så mycket i det sista. Det var bukspottkörteln
och det visste han ju. Ja, han visste det. Han talade med mig om
det. Det hade inte med dig att göra och inte med mig och inte ens
med resten av hans liv och Greta och allt det där trasslet. Och det är
därför du inte skall ta så tungt på det.
— Han proppade sig inte full med tabletter för att du skulle
komma över och få honom magpumpad. Han gjorde det för att han
var rädd för att dö och för att han visste att han måste dö nu när han
supit sönder sig så grundligt. Därför tog han tabletterna. Sedan
ringde han dig för att han visste att du skulle tala snällt för det har
du alltid gjort och han var rädd för att han tagit tabletter för att
han var rädd. Han ville få över rädslan på dig. Men så var du för
trött för att tala och tillslut somnade han bort. Det var det hela. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
