Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
söker ta hand om honom och sådant brukar bara sluta med
pinsamheter för båda parter.
Vad Eva beträffar så är det väl svårt för någon av oss att spå om
framtiden. Detta är ju tredje gången hon har gått in i en verkligt
djup psykos. Alla dessa perioder har ju varit perioder av hormonell
omställning. Du minns ju hur hon var när hon kom till oss. Då hade
hon ju legat på privatklinik ett år och var som något ur
Krusenstjernas romaner. En flicka som flytt förnuftet när hon fick något rött
mellan benen. Det var kanske också mycket därför som hon tydde sig
till oss och vi blev ju hennes stöd. Vi fungerade som något slags
yttre skelett runt henne. Hon var mycket djupt engagerad i oss alla
och Birgers död måste ha träffat henne ända in i märgen.
Minns du när vi var ute i Slottsparken vintern 1942 och det var
så svinkallt? Birger skulle nödvändigtvis vara härdad och manlig
och gick i skjortärmarna fast han var blå om läpparna. Tillslut
började Eva gråta och tog sin kappa och lade om honom och sade att
han frös. Och hennes olika förlovningar. Hennes förlovning med
Birger var ju en vit förlovning. Jag undrar om de gjorde mycket
annat än höll varandra i hand. Jag tittade på dem en kväll uppe hos
Torsten. De satt i soffan och var förlovade och plötsligt strök Birger
över hennes högra bröst med handryggen. Hon blev alldeles stel och
han rodnade och drog undan handen. Torsten såg det inte. Han höll
på att ta fram den exakta texten till Bessies Empty bed blues och hade
grammofonarmen hängande i en sorts galge. Om och om igen
spelade han samma korta fras. Jag minns det tydligt men jag minns inte
dig. Jag undrar om du var med den kvällen eller vad du gjorde.
Hon var skör Eva. Vi talade mycket om det. Hon sade mig att det
hängde ihop med föräldrarnas skilsmässa. Jag tror inte hon fick lov
att träffa sin far. Han var ju överläkare i Umeå. Men hon hade
aldrig sett honom och hon anförtrodde mig att hon brukade fantisera
om honom när hon var liten. Minns du modern? Som brukade
komma med te? Jag minns inte att hon någonsin talade med mig.
Goddag Hans! sade hon och Adjö Hans. Och det var allt!
Eva hade också en så märkligt välformad handstil då. Små
knubbiga bokstäver som plötsligt spärrades av höga svarta streck. Vi
brukade ju analysera varandras handstilar och Eva satt alltid helt spänd
och väntade på vad vi skulle säga om hennes handstil. Du var
klumpig minns jag. Vad gör du av din underzon, sade du och Eva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
